Jourhavande frukostfixare

Strax före jul såg jag en firmabil på stan, en sån där med företagsnamnet skrivet på. Den här ståtade dock inte med namn som "CopyColor" eller "Novak & Söner Byggfirma" utan "Náhradní manžel", vilket kan översättas ungefär som "Jourhavande make". Genast sattes fantasin i rörelse. Tänk att kunna hyra in en äkta man för en bestämd period, och sen skicka hem honom mot faktura när man fått nog! Det skulle nog kunna funka även i andra länder.

Den typiskt tjeckiska äkta mannen tenderar att vara i fyrtioårsåldern, med begynnande ölkagge och mobiltelefonen i ett läderfodral i bältet. Jobbar han på kontor har han kanske mobilen i fickan, men hyser å andra sidan en förkärlek för skjortor i den olyckliga nyans som ligger någonstans mellan laxrosa och orange. Vilken variant det än rör sig om så gillar han öl och heter antagligen Jirka, Petr, Honza eller Tomáš. Den lite äldre generationen kan heta Jaroslav, Miroslav, Ladislav eller Bohumil.

Häromdagen nämnde jag detta (bilen med texten alltså) för mina kollegor, och fick veta att detta är en ganska känd firma som snarast skulle kallas "Ställföreträdande make" på svenska och som riktar sig till ensamstående kvinnor. För 300 Kc i timmen kommer en karl och borrar i väggar, målar staket eller byter proppar, allt efter behov. Om de städar, veckohandlar och fixar frukost på sängen också framgick inte, men eftersom det handlar om en ställföreträdande tjeckisk make gör de med största sannolikhet INTE det.

M. är tackochlov väldigt atypisk, som det heter på tjeckiska.

Gör icke idag vad du kan skjuta upp till söndag eftermiddag

procrastinate [pre'kraestineit] vb itr dra ut på (förhala) tiden, skjuta upp saken
procrastination [pre,kraesti'neisj(e)n] s förhalande, förhalning
procrastinator [pre'kraesti,neit(e)r] s (fr. lat. procrastinus; latmask, slöhög) person med patologisk tendens att skjuta upp (obehagliga eller arbetsamma) göromål i oändlighet

Med vingliga steg över katthuvudena

Prag är täckt av kočičí hlavy - katthuvuden - dvs kullersten, gränd upp och gränd ner. Det är inte ett så otroligt konstigt smeknamn om man tänker till lite - föreställ er miljoner kattskallar som sticker upp en 6-7 cm ur backen, sida vid sida, i rader. Typisk tjeckisk kullersten. Den förekommer i flera varianter:

• Den urgamla varianten, där gatstenarna faktiskt är STENAR, med uppemot en handsbredd emellan - otroligt opraktiska, men som verkligen får en att känna historiens vingslag. Här har folk gått och kört oxkärra och släpat sig fram i århundraden.
• Den dekorativa varianten, med klotrunda stenar lagda i fantasifulla mönster och fullkomligt omöjliga att gå på. Förekommer tackochlov sällan.
• Det vanligaste på trottoarer: kuber av skiffer eller liknande blank sten, som i miljarders miljarder utgör stenläggningen främst i Gamla stan, Nya stan, Vinohrady och Malá strana.

Den senare varianten förekommer i vitt och svart, prydligt utlagda i rader, rutor, solfjädersmönster och Gud vet allt. Vad som är karaktäristiskt för dessa prydliga skifferkuber är att de blir fullkomligt glashala vid regn, snö, snöslask, dagg, etc. - i stort sett jämt under vinterhalvåret, med andra ord.
Hur den genomsnittliga tjeckiskan på sina skyhöga klackar klarar att ta sig fram över dessa pittoreska dödsfällor kan man fråga sig. Jag frågade en god vän för ett par år sen.
"Det kan de inte", sa hon. "De kvinnor du ser är inte tjeckiskor. De är ryskor allihopa!"
Jag vet inte riktigt om jag tror på det. Men faktum är att man grovt räknat kan dela upp Prags kvinnliga befolkning i två grupper: den sportiga, med vindtygsjacka, ryggsäck och förståndiga skor, och den piffiga, med lurvig kappa, lösnaglar och stilettklackar.
Och alla hasar de fram över katthuvudena, med växlande framgång.

Sunday, foggy Sunday

Jahapp. Efter ett par klara dagar var det dags för den berömda inversionen igen - från vardagsrumsfönstret ser vi silhuetten av de södra förorterna vagt avteckna sig genom ett mjölkigt lager av dimma. Man kan lika gärna stanna i sängen med sin bok hela dan...

Efter ett par timmar i soffan känns det dock som att man borde ta sig ut en sväng ändå, så jag har masat mig iväg till kontoret för att fixa timrapporteringen som inte hanns med i fredags. Lön vill man ju gärna få, trots allt.

Och soffan är ju ännu skönare när man kommer in från ruggvädret och med gott samvete lägger upp fötterna igen :-)

Bira och brudar

Varje dag på väg till jobbet går jag förbi en butik som enligt skylten säljer "Danskläder". Då skulle man ju kunna tänka sig t ex jazzbyxor, små sportiga toppar i lycra och skor att kanske dansa flamenco i, med stadiga klackar och rejäla slejfar över vristen. Men icke. Eller jo, små toppar i lycra har de. Dessa är dock överströdda med opraktiska paljetter och små fjädrar, kombinerade med hotpants i guldlamé och lårhöga vita lackstövlar med platåsulor och femtoncentimetersklackar i plexiglas. Åtminstone i skyltfönstret - de kanske har jazzbyxor på lagret, vad vet jag.
Alla eventuellt kvarstående tvivel om vilken sorts dans det rör sig om undanröjdes dock strax före jul, då skyltdockorna kompletterats med matchande rosa handklovar.

Men behöver inte ha varit i Prag länge för att lägga märke till grupperna av brittiska grabbar som drar omkring i Gamla stan och på Vaclavplatsen. De är lätta att känna igen eftersom de oftast ser helt klonade ut allihopa: kortsnaggat hår med flyende hårfäste, jeans och kortärmad skjorta. Oftast inga ytterkläder, inte ens på vintern. (Detta är ytterligare ett faktum som stöder teorin att britter har en helt annan genuppsättning än kontinentaleuropén och antagligen härstammar från isbjörnarna, vilket gör att de klarar en barndom i kortbyxor och ett helt liv i dragiga hus utan fungerende centralvärme, men det hör inte hit.)

Dessa horder av män mellan 20 och 30 år från Birmingham, Manchester och Leeds kommer alltså till Prag för att fira svensexor, eftersom det ju finns ett så stort utbud här. För några år sen lär en researrangör i London ha marknadsfört Prag som "Europas Bangkok". Jättecharmigt. Även en dansk arrangör som jag glömt namnet på lockar svenska killgäng till Prag. På hemsidan gör man reklam för temakvällar som "Biff, Bärs och Bröst".
Där råder det i alla fall inget tvivel om vad det rör sig om.

Orkidéer i januari

Jag tar mig friheten att citera min favorit, Jan Berglin, denna vardagsmystikens främste uttolkare:

"Det är visserligen sant att orkidéer blommar ovanligt länge. Men de oblommar fan så mycket längre!"

Är Barack Obama tjeck?

Amerikas nye president har officiellt kenyansk far och mor från Kansas. Någonstans längre bakåt i släktträdet verkar det dock finnas tjeckiska rötter. Se bara vad DN citerar ur amerikansk press, angående presidentens förvaring av sin mobiltelefon:

"Then there is the fashion concern. Obama is known to sport his BlackBerry in a holster on his belt, which to many is the sartorial equivalent of wearing socks with sandals. Ridding the president of the phone could avoid legitimizing that look." DN 19 jan

Att bära sockor i sandaler, liksom att ha mobiltelefon, kniv och fickplunta i egna läderfodral i bältet, är som bekant ett typiskt tjeckiskt kännetecken. Manligt kännetecken, ska tilläggas.

Huruvida USA:a första dam bär lösnaglar med fransk manikyr och högklackade skor med prislappen kvar under sulan återstår att undersöka - måhända har både presidenten och hans hustru tjeckiskt påbrå, vem vet.