Geografi

I jobbet får jag då och då presentera Tjeckien för diverse grupper från Sverige. Senast fanns det ingen ström i konferenslokalens eluttag, min tjusiga PowerPointpresentation gick alltså inte att visa och jag var tvungen att improvisera. Publiken bestod av manliga golvförsäljare mellan 40 och 60 år, och eftersom det är föreläsarens gyllene regel No. 1 att anpassa nivån efter åhörarna, lät jag mig inspireras av omgivningen och började med en geografisk översikt.

"I väster ligger Tjeckiens tredje största stad, Plzen, som har gett pilsnern sitt namn. Här tillverkas bl.a. Pilsner Urquell och Gambrinus. En timmes bilfärd österut har vi huvudstaden Prag, med en befolkning som motsvarar Stockholms. I stadsdelen Smíchov bryggs sedan 1869 stadens stolthet Staropramen. 20 mil sydost om Prag har vi Brno, Tjeckiens näst största stad, med ungefär 400 000 invånare. Här tillverkar man det lite mindre kända, men på Systembolaget tillgängliga, Starobrno..."

Och så vidare. De var mycket nöjda.

Om man vill förenkla ovanstående modell kan man välja att dela upp landet i endast två delar: Böhmen i norr och Mähren i söder. I Böhmen dricker man öl, i Mähren vin. I Böhmen becherovka, i Mähren slivovice. I norr är man liksom tysk, protestantisk och ordning-och-reda, i söder mer ... ungersk, katolsk och dansant. Generellt, alltså.

I svenskan använder vi sen gammalt de tyska namnen på landsdelarna. De engelska, Bohemia and Moravia, är ju annars vackrare enligt mig. Till och med vackrare än de tjeckiska Čechy a Morava.

Mähren är i alla fall bättre än anglicismen Moravien, som mest låter som något ur Tintin. Jag läste om Det hemliga vapnet för hundrafemtielfte gången häromdan och njöt av koncentratet av klassiska östeuropastereotyper: skurkarna från Syldavien och Bordurien som ropar "Sztop!", poliser i smutsbruna uniformer, folk som heter Plekszy-Gladz och hela kittet. Blev alldeles nostalgisk och kände återigen det gamla stynget av habegär vid tanken på Lottapottas papperskasse full av Tintinalbum. Under andra halvan av 80-talet brukade vi hänga på hennes rum och nedsjunkna i soffan i timmar vältra oss i Tintin... Ack ja, den ungdomen.

Nu har vi kommit bort från geografin märker jag. Det brukar bli så - jag börjar i docerande ton med något specifikt ämne men flyter snart iväg i diverse reflektioner. Med lite god vilja kan det kallas stream of consciousness; i brist på sådan bara oförmåga att hålla sig till ämnet. Jag väljer att kalla det en unik stil, som passar utmärkt i den egotrippade bloggosfären:-)