Saturday 2 January 2010

Kalla ankor

M. har för första gången firat jul i Sverige, liksom systerns engelska pojkvän A. Vi gick in för att ge dem en solid svensk julupplevelse, komplett med Kalle Anka, snapsvisor, skinka, Karl-Bertil, lutfisk och hela baletten. Vädret var på vår sida; mycket snö och mellan två och tio minusgrader. De verkade kolossalt nöjda, speciellt M. som för en gångs skull slapp karpen. Jag står dock fast vid att detta inte på något sätt garanterar att jag kommer att fira jul i Tjeckien nästa år.

Efter julhelgen i Dalarna förflyttade vi oss till stugan på Väddö. Här utökades familjen med en svart katt som turnerar i grannskapet och som mina föräldrar ställt ut mat åt i carporten ett par gånger. Ingen vet hur det gick till, men vi verkar ha adopterats som värdfamilj av katten, nu under namnet Katitzi, som i skrivande stund ligger och snarkar på M:s fötter. Som gamla kattägare - förlåt, kattägda - kapitulerade vi genast och har sen den 28:e december gött Katitzi med pasta, rester från julbordet och mikrad kokt potatis med en klick Bregott på.

Ett paket torrfoder har också införskaffats. Det är dock inte vilket sketet torrfoder som helst, utan "My Cat. Med kyckling, anka, kalkon & tandvård." Precis som barnmat, dvs burkar innehållande en gråbrun sörja prydda med etiketter som utlovar "Slottsstek med potatis och babymorötter", kan producenterna av torrfoder lugnt räkna med att ingen ordinär konsument någonsin kan kontrollera innehållet. Exakt hur mycket anka ingår egentligen?
Ingrediensen tandvård är ju lite oväntad, men tydligen är bitarna preparerade på något sätt som gör att varje tugga rengör de ädla kattänderna från tandsten och andra orenheter. Kattmaten har uppenbarligen utvecklats en del sen vår förra katt Abel gick hädan 1991.

Jullovet har dock inte bara tillbringats i sällskap med Katitzi, böcker, mat och drinkar. Ambitionen att varje dag ta en promenad på minst trettio minuter har vi i stort sett lyckats med, trots temperaturer på neremot fjorton minusgrader. Idag var jag och M. ute i en och en halv timme och fotograferade den igenfrusna hamnen, pittoreska röda stugor och ankor i vintersol. Ankorna såg ut att ha det ganska kallt om fötterna. (Det är egentligen änder, men ankor är lättare för M. att säga...)

2 comments:

  1. En idyllisk jul, med andra ord. Själv lämnade jag Dalarna över julen för att fira med familjen (och syrrans kuban som upplever sin första riktiga vinter någonsin) på Ekerö. Sen raskt tillbaka till iskylan (-30 grader i morse!) för att knega, som jag ju så ofta gör när andra ligger på soffan och smaskar praliner. Sörjer lite att vi inte hann ses, men det kommer väl bättre tider. God fortsättning på er! Kram K

    ReplyDelete
  2. Det kommer definitivt bättre tider! Vi planerar lite löst flytt hem till Svedala till sommaren, om allt utfaller som det ska...
    Stackars kubanen - inte bara vinter, utan rent överjävlig vargavinter! Men överlever han detta kan han nog lugnt sägas vara rustad för ett liv i Sverige:-) Kram kram!

    ReplyDelete