Markéta är, sedan hon hittat flera silvermynt från 1600-talet, helt såld på skattletande med metalldetektorn systrarna gav sina föräldrar för ett par år sen. Om hon fick bestämma skulle alla ägna sin lediga tid nosande i markerna runt Krnov med en spade i handen, i timmar. Tyvärr har hon en dominant personlighet och ett lillasystrigt sätt att sura om hon inte får sin vilja fram, så vad andra i ett större sällskap tycker och vill spelar mindre roll.
På påskaftonen åkte vi ut för att gräva i närheten av ett "slott", var det sagt. Vi parkerade bilarna och började klättra uppför, i ca en timmes tid. Långt om länge nådde vi "slottet" - en fornborg på toppen av ett berg, där det enda som kvarstod var en torrlagd brunn och några murrester. En timmes idogt sökande och grävande resulterade i tre spikar och en knapp.
På påskdagen var det dags igen, men jag och Martin revolterade och åkte och tittade på ett sött rokokoslott vid polska gränsen istället. Där i solen vid floden tillbringade vi en mycket lugn och trevlig eftermiddag.
De övriga hade efter tre timmar på ett lerigt gärde hittat två tyska mynt från kriget och en patronhylsa, samtliga genomrostade.