Bad byznys för TetraPak

Eftersom jag inte längre jobbar med att utveckla och underlätta svenska företags "byznys" i Tjeckien kan jag nu dela med mig av följande lätt pinsamma anekdot utan att begå någon typ av tjänstefel.

Den bästa mjölken i Böhmen är i min mening den från Madeta - den smakar bra och håller rimligt länge (till skillnad från den läskiga superpastöriserade mjölken med lång hållbarhet). Vi köpte den jämt under åren i Prag. Det enda problemet var förslutningen - under skruvkorken fanns en fastlödd tunn platta i mjukplast som skulle dras bort med hjälp av en plastring enligt ungefär samma teknik som en modern konservburk. Minst varannan gång brast plastringen när man drog i den och man blev tvungen att försiktigt skära loss plastplattan med en liten vass kniv. Pilligt och extremt irriterande.

En sen kväll kom jag hem från vinkällaren runt hörnet (ja, den där de stjäl oskyldiga kvarglömda röda mobiler) och ville bara ha en rejäl kopp te med mjölk och sen sängen. Var väl lätt salongsberusad och inte helt stadig på handen och PLOPP! självklart brast plastringen. Handen fullföljde dock rycket, stötte till tekoppen och brände sig på det heta teet. Då brast även något inom mig - datorn åkte fram och ett mejl flammande av upprörd konsumentmakt författades i rasande fart med adressat Madeta Mejerier. Det var ett briljant stycke prosa, fullt av dräpande synpunkter på denna s.k. "ingenjörsnations" bristande hantverksskicklighet och med illa dolda antydningar att lite svensk teknik kanske skulle vara på sin plats, etc, etc. Darrande av harm och triumf tryckte jag på "send" och gick sedan och lade mig, lugnad och nöjd med att äntligen ha sagt ifrån och inte bara knutit näven i fickan.

Morgonen därpå känns lätt ångerköpt, delvis p.g.a. vinkällarens tribut men även med tanke på mejlet, som vid närmare eftertanke kanske var lite väl syrligt och t.o.m. lätt osakligt - det är ju inte Madeta som tillverkar själva förpackningen. Nåväl - stiger upp, gör frukost, brygger kaffe. Tar fram mjölk till kaffet. Tittar närmare på den under nattten så bespottade förpackningen. (Sänder en tanke till det forna Tjeckoslovakiens stolta rykte som "Europas verkstad" och suckar medlidsamt.) På undersidan står namnet på tillverkaren.

TetraPak.


Epilog: Ovanstående utspelades någon gång 2009-10. Härom året upptäckte jag att Madeta inte bara hade övergett plastringslösningen (tack och lov), utan även bytt förpackning helt. Jag kan alltså, teoretiskt sett, ha bidragit till att den svenska förpackningsgiganten förlorade en stor kund... Oops. Men det är förhoppningsvis preskriberat nu...

Fyra små råttor

Katten Katitzi, som flyttade in i julas, är kvar och lever lyxliv hos päronen på landet. Med undantag för ett par veckor i juli, då hon antagligen blev förtörnad för att Ma och Pa åkte till Finland och sprang bort, om man nu kan använda det uttrycket för en luffarkatt.

Av den utsvultna vagabond som glufsade i sig kall kokt potatis med Bregott finns knappt ett spår kvar. Numera är det knappt så att Pussi duger - nix, helst ska det vara sardiner i gelé i små oekonomiska burkar. Eller rå köttfärs. När det lagas spaghetti bolognese går hon fullkomligt i spinn.

Det är alltså knappast av hunger som hon med jämna mellanrum kniper en fågel eller mus, utan ren jaktinstinkt eller möjligen tristess. Sover man mer än halva dagen måste man ju onekligen bli lite uttråkad ibland. Det är kanske därför hon inte heller snaskar i sig bytet i enrum, utan med ett högljutt mjaooo meddelar att hallå, hallå, titta vad jag har fångat! För att vi inte ska missa några detaljer brukar hon bära upp den på verandan också.

Under en vecka i augusti kom hon med inte mindre än fyra möss på lika många dagar. Vid sådana tillfällen brukar mamma längta till vintern.

Blott Sverige svenska blanketter har

Detta är sedan tre veckor tillbaka inte längre en svensk penna i Prag, utan en svensk penna hemflyttad till Sverige. Bloggen får dock fortsätta heta som den gör tills jag hittat på något bättre.

M. och jag har alltså flyttat till Sverige, med allt vad det innebär. Jag hade nästan glömt hur det var, men nu minns jag. Ordning och reda, Storebror ser dig. Jag har fått mer post de senaste veckorna än under mina sex år i Prag tillsammans, tror jag. Brevskörden - bara fönsterkuvert - är resultatet av diverse besök på så skilda institutioner som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Expert och The Phone House, för att nämna några.

Jag har också fyllt i fler blanketter än någonsin förut, vilket efter en vistelse i byråkratins Mecca är en viss bedrift. Startar man upp ett nytt liv i Sverige tillsammans med en utländsk partner, och dessutom är arbetslös, bör man t ex fylla i följande papper:

Anmälan till Arbetsförmedlingen
Anmälan till a-kassa
Ansökan om svenskt personnummer för EU-medborgare
Ansökan om a-kassedispens för deltidsstudier (jag är fräck nog att vilja kompetensutveckla mig nu när jag ändå inte har något jobb)
Avtal om mobilabonnemang
Avtal om mobilförsäkring
Avtal för internetabonnemang

(Samtliga börjar på A dessutom, mystiskt. Ligger det månne en dold agenda bakom?)

Att byråkratins kvarnar dock mal aningen fortare i Sverige än i Tjeckien är tydligt. Bara några dagar efter att M. ansökt om svenskt personnummer damp det ned ett besked om att Tele2 begärt kreditupplysning om mig (helt i sin ordning, de vill förstås försäkra sig om att jag kan betala deras fakturor). Kreditupplysningen upplyste emellertid inte bara om min finansiella status, utan även om civilstånd. "Gift 2008-08-08 med M.N., personnummer xxxx..." Det var ju bra att Tele2 fick besked om M:s nya personnummer innan han hunnit få det själv, men man känner sig onekligen lite påpassad...

Å andra sidan LER de anställda på ovan nämnda myndigheter när man kommer dit, och oftast behöver man inte ens gå dit personligen utan kan sköta sina ärenden via telefon eller internet. Utan miljoner stämplar, ändlösa köer och genomsura kärringar bakom varenda disk. DET har jag längat efter länge.

Spritt språngande

Ett av de tre nya regeringspartierna, Věci veřejné (Offentliga affärer), har tryckt upp en kalender för 2011 där partiets kvinnliga parlamentsledamöter poserar mer eller mindre lättklädda. Enligt Marketa Reedová, borgmästarkandidat och Fröken Oktober, vill de med detta visa att "vi är kvinnor som inte är rädda för att vara sexiga".

Valen i maj resulterade i ovanligt många kvinnliga parlamentsledamöter. Damerna i premiärministerns parti ODS, t.ex., kallar sig den "Blonda koalitionen", vilket pressen naturligtvis älskar. Vid parlamentets öppnande paraderade en lång rad skräddarsydda dräkter, stilettklackar och långa naglar förbi kamerorna.

Tyvärr borde de kanske i första hand ha ägnat sig åt lobbying i de egna leden. Premiärminister Petr Nečas 14 man starka nya regering innehåller nämligen - just det - bara män.


Kateřina Klasnová, vice talman
(Copyright Věci veřejné)

Välj inte dom, välj oss

För ganska exakt en månad sen var det parlamentsval i Tjeckien, och imorgon ska den nya regeringen presenteras. Vän av ordning kan tycka att det är ganska lång tid för regeringsbildning, men kom då ihåg hur det gick till förra gången.

De flesta andra demokratier har liksom redan från början kört med ojämnt antal platser i parlamentet, men i Tjeckiens sněmovna finns det 200 platser. Vid valen 2006 blev det exakt jämnt mellan blocken, och eftersom inget parti hade egen majoritet och ingen ville bilda koalition med kommunisterna, krävdes månader av politisk kohandel, intriger och mutförsök innan Mirek Topolánek till slut, efter ett halvår, kunde presentera sin höger-mitt-koalition. (Det var f.ö. den regeringen som fälldes genom ett misstroendevotum mitt under Tjeckiens EU-ordförandeskap våren 2009, men det utgör en alldeles egen politisk praktvurpa och hör inte hit.)

För övrigt häpnade man som svensk statsvetare över kampanjen som föregick valet. ODS (motsvarande Moderaterna) huvudsakliga budskap till väljarna var att de i alla fall INTE skulle rösta på Socialdemokraternas ledare Jiří Paroubek. Helst inte på Socialdemokraterna alls förstås, men framför allt inte på Paroubek. Enorma reklamtavlor (se bild ovan) visade ODS-ledaren Petr Nečas, rosenkindad och leende, bredvid en sällsynt osmickrande bild av Paroubek med texten "Er röst avgör!"

Socialdemokraterna å sin sida hamrade mest in budskapet om hur mycket folk skulle få betala om de röstade på högerblocket: skolavgifter, patientavgifter, tandvård, osv. (För ett par år sedan infördes en avgift på 30 CZK, ca 12 SEK, för läkarbesök som tidigare varit gratis. Tjeckerna, som var vana att kunna springa till doktorn stup i kvarten och hade högst sjukfrånvaro i hela EU, grumsade en hel del förstås.)
Paj- och smutskastning var alltså bara förnamnet på den här valkampanjen och åtminstone jag tröttnade tämligen snart och tyckte det var rätt skönt när det hela var över.

Vasa? Själva valresultatet? Det kan man läsa om här.



ODS tackar invånarna i Prag 2 för stödet

Raindrops keep falling on my head

En av de många aktiviteter som jag ägnar mig åt nuförtiden istället för att blogga är fönstertittning light. I mitt fall innebär det att jag sneglar in genom fönster när jag är ute och går för att se hur folk har det. Eftersom 99% av alla tjeckiska privatfönster är försedda med vita tyllgardiner finns inte så mycket att se, men ibland kan man åtminstone få en skymt av något snillrikt byggt loft eller en rolig lampa.

En kategori fönster som dock saknar tyllgardiner är klassrumsfönster. De brukar istället vara försedda med elevernas konstnärliga alster, med motiv varierande efter årstiden - i oktober höstlöv, i december snöstjärnor, i mars vårblommor och så vidare.

Årets bedrövliga vårväder (i alla fall fram till för ca tre dagar sedan) illustreras mycket träffande i fönstren tillhörande grundskolan på Sázavská i Vinohrady: de var i månadsskiftet maj/juni fullklistrade med färgglada teckningar av - just det - paraplyer.

Plural, för helvete, plural!

eller En grammatiknörds våndor

Inser att det förflutit närmare en månad sedan förra inlägget - skäms på mig. Orsaken är väl delvis en viss förstämning efter mobilbortslarvandet, men mest att det varit mycket på jobbet.

En av mina arbetsuppgifter är att vara kontorets korrekturläsare. Det mesta som produceras på svenska och engelska och som ska skickas ut eller publiceras eller är viktigt på något annat sätt passerar mina argusögon. Speciellt dagarna innan den 25:e varje månad är det vanligtvis en handfull rapporter som ska gås igenom innan de skickas till Stockholm - i synnerhet om de är producerade av ett par av mina kollegor, vars skrivna engelska inte är den bästa. Vanligtvis går jag bara igenom dem och rättar felen utan större åthävor, men häromveckan fick jag nog.

Min (i övrigt förträfflige) kollega J. hade redan på flera sidor konsekvent använt verb i singular där det skulle vara plural och tvärtom, och någonstans i mitten kom den monstruösa formuleringen "Prague has lot of international clothes chains for mans and womans...". Det var droppen.
- J., för i helvete skärp dig! Det här ska du kunna! Nästa lektion ska ni banne mig gå igenom pluralformer, det ska jag se till!

Till saken hör nämligen att min käre make undervisar J. i engelska, på chefens begäran. Efter något år av veckovisa lektioner hävdade J. att det räckte bra med en lektion varannan vecka, men frågan är om han inte kommer att få lov att ompröva det beslutet.

J. är dock långt ifrån ensam om att ha lite svårt med engelskan. Få tjecker över 35 har haft någon vettig engelskundervisning i skolan, om alls. Detta gör att engelsklektioner för vuxna är en jättebusiness, speciellt i Prag där många internationella företag har sina kontor, och det är mycket vanligt att språklektioner ingår i de anställdas löneförmåner. M. kuskar mellan olika kontor över hela stan varje dag men trivs bra med det - han skulle antagligen bli tokig om han vore tvungen att sitta framför en skärm hela dan. Och jämfört med många andra av hans elever är förstås J:s engelska väldigt bra...

M. lär ha jobb ett bra tag framöver... (Tack CW för bilden!)