Sunday 19 September 2010

Fyra små råttor

Katten Katitzi, som flyttade in i julas, är kvar och lever lyxliv hos päronen på landet. Med undantag för ett par veckor i juli, då hon antagligen blev förtörnad för att Ma och Pa åkte till Finland och sprang bort, om man nu kan använda det uttrycket för en luffarkatt.

Av den utsvultna vagabond som glufsade i sig kall kokt potatis med Bregott finns knappt ett spår kvar. Numera är det knappt så att Pussi duger - nix, helst ska det vara sardiner i gelé i små oekonomiska burkar. Eller rå köttfärs. När det lagas spaghetti bolognese går hon fullkomligt i spinn.

Det är alltså knappast av hunger som hon med jämna mellanrum kniper en fågel eller mus, utan ren jaktinstinkt eller möjligen tristess. Sover man mer än halva dagen måste man ju onekligen bli lite uttråkad ibland. Det är kanske därför hon inte heller snaskar i sig bytet i enrum, utan med ett högljutt mjaooo meddelar att hallå, hallå, titta vad jag har fångat! För att vi inte ska missa några detaljer brukar hon bära upp den på verandan också.

Under en vecka i augusti kom hon med inte mindre än fyra möss på lika många dagar. Vid sådana tillfällen brukar mamma längta till vintern.

Thursday 19 August 2010

Blott Sverige svenska blanketter har

Detta är sedan tre veckor tillbaka inte längre en svensk penna i Prag, utan en svensk penna hemflyttad till Sverige. Bloggen får dock fortsätta heta som den gör tills jag hittat på något bättre.

M. och jag har alltså flyttat till Sverige, med allt vad det innebär. Jag hade nästan glömt hur det var, men nu minns jag. Ordning och reda, Storebror ser dig. Jag har fått mer post de senaste veckorna än under mina sex år i Prag tillsammans, tror jag. Brevskörden - bara fönsterkuvert - är resultatet av diverse besök på så skilda institutioner som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Expert och The Phone House, för att nämna några.

Jag har också fyllt i fler blanketter än någonsin förut, vilket efter en vistelse i byråkratins Mecca är en viss bedrift. Startar man upp ett nytt liv i Sverige tillsammans med en utländsk partner, och dessutom är arbetslös, bör man t ex fylla i följande papper:

Anmälan till Arbetsförmedlingen
Anmälan till a-kassa
Ansökan om svenskt personnummer för EU-medborgare
Ansökan om a-kassedispens för deltidsstudier (jag är fräck nog att vilja kompetensutveckla mig nu när jag ändå inte har något jobb)
Avtal om mobilabonnemang
Avtal om mobilförsäkring
Avtal för internetabonnemang

(Samtliga börjar på A dessutom, mystiskt. Ligger det månne en dold agenda bakom?)

Att byråkratins kvarnar dock mal aningen fortare i Sverige än i Tjeckien är tydligt. Bara några dagar efter att M. ansökt om svenskt personnummer damp det ned ett besked om att Tele2 begärt kreditupplysning om mig (helt i sin ordning, de vill förstås försäkra sig om att jag kan betala deras fakturor). Kreditupplysningen upplyste emellertid inte bara om min finansiella status, utan även om civilstånd. "Gift 2008-08-08 med M.N., personnummer xxxx..." Det var ju bra att Tele2 fick besked om M:s nya personnummer innan han hunnit få det själv, men man känner sig onekligen lite påpassad...

Å andra sidan LER de anställda på ovan nämnda myndigheter när man kommer dit, och oftast behöver man inte ens gå dit personligen utan kan sköta sina ärenden via telefon eller internet. Utan miljoner stämplar, ändlösa köer och genomsura kärringar bakom varenda disk. DET har jag längat efter länge.

Tuesday 20 July 2010

Spritt språngande

Ett av de tre nya regeringspartierna, Věci veřejné (Offentliga affärer), har tryckt upp en kalender för 2011 där partiets kvinnliga parlamentsledamöter poserar mer eller mindre lättklädda. Enligt Marketa Reedová, borgmästarkandidat och Fröken Oktober, vill de med detta visa att "vi är kvinnor som inte är rädda för att vara sexiga".

Valen i maj resulterade i ovanligt många kvinnliga parlamentsledamöter. Damerna i premiärministerns parti ODS, t.ex., kallar sig den "Blonda koalitionen", vilket pressen naturligtvis älskar. Vid parlamentets öppnande paraderade en lång rad skräddarsydda dräkter, stilettklackar och långa naglar förbi kamerorna.

Tyvärr borde de kanske i första hand ha ägnat sig åt lobbying i de egna leden. Premiärminister Petr Nečas 14 man starka nya regering innehåller nämligen - just det - bara män.


Kateřina Klasnová, vice talman
(Copyright Věci veřejné)

Sunday 27 June 2010

Välj inte dom, välj oss

För ganska exakt en månad sen var det parlamentsval i Tjeckien, och imorgon ska den nya regeringen presenteras. Vän av ordning kan tycka att det är ganska lång tid för regeringsbildning, men kom då ihåg hur det gick till förra gången.

De flesta andra demokratier har liksom redan från början kört med ojämnt antal platser i parlamentet, men i Tjeckiens sněmovna finns det 200 platser. Vid valen 2006 blev det exakt jämnt mellan blocken, och eftersom inget parti hade egen majoritet och ingen ville bilda koalition med kommunisterna, krävdes månader av politisk kohandel, intriger och mutförsök innan Mirek Topolánek till slut, efter ett halvår, kunde presentera sin höger-mitt-koalition. (Det var f.ö. den regeringen som fälldes genom ett misstroendevotum mitt under Tjeckiens EU-ordförandeskap våren 2009, men det utgör en alldeles egen politisk praktvurpa och hör inte hit.)

För övrigt häpnade man som svensk statsvetare över kampanjen som föregick valet. ODS (motsvarande Moderaterna) huvudsakliga budskap till väljarna var att de i alla fall INTE skulle rösta på Socialdemokraternas ledare Jiří Paroubek. Helst inte på Socialdemokraterna alls förstås, men framför allt inte på Paroubek. Enorma reklamtavlor (se bild ovan) visade ODS-ledaren Petr Nečas, rosenkindad och leende, bredvid en sällsynt osmickrande bild av Paroubek med texten "Er röst avgör!"

Socialdemokraterna å sin sida hamrade mest in budskapet om hur mycket folk skulle få betala om de röstade på högerblocket: skolavgifter, patientavgifter, tandvård, osv. (För ett par år sedan infördes en avgift på 30 CZK, ca 12 SEK, för läkarbesök som tidigare varit gratis. Tjeckerna, som var vana att kunna springa till doktorn stup i kvarten och hade högst sjukfrånvaro i hela EU, grumsade en hel del förstås.)
Paj- och smutskastning var alltså bara förnamnet på den här valkampanjen och åtminstone jag tröttnade tämligen snart och tyckte det var rätt skönt när det hela var över.

Vasa? Själva valresultatet? Det kan man läsa om här.



ODS tackar invånarna i Prag 2 för stödet

Monday 7 June 2010

Raindrops keep falling on my head

En av de många aktiviteter som jag ägnar mig åt nuförtiden istället för att blogga är fönstertittning light. I mitt fall innebär det att jag sneglar in genom fönster när jag är ute och går för att se hur folk har det. Eftersom 99% av alla tjeckiska privatfönster är försedda med vita tyllgardiner finns inte så mycket att se, men ibland kan man åtminstone få en skymt av något snillrikt byggt loft eller en rolig lampa.

En kategori fönster som dock saknar tyllgardiner är klassrumsfönster. De brukar istället vara försedda med elevernas konstnärliga alster, med motiv varierande efter årstiden - i oktober höstlöv, i december snöstjärnor, i mars vårblommor och så vidare.

Årets bedrövliga vårväder (i alla fall fram till för ca tre dagar sedan) illustreras mycket träffande i fönstren tillhörande grundskolan på Sázavská i Vinohrady: de var i månadsskiftet maj/juni fullklistrade med färgglada teckningar av - just det - paraplyer.



Monday 3 May 2010

Plural, för helvete, plural!

eller En grammatiknörds våndor

Inser att det förflutit närmare en månad sedan förra inlägget - skäms på mig. Orsaken är väl delvis en viss förstämning efter mobilbortslarvandet, men mest att det varit mycket på jobbet.

En av mina arbetsuppgifter är att vara kontorets korrekturläsare. Det mesta som produceras på svenska och engelska och som ska skickas ut eller publiceras eller är viktigt på något annat sätt passerar mina argusögon. Speciellt dagarna innan den 25:e varje månad är det vanligtvis en handfull rapporter som ska gås igenom innan de skickas till Stockholm - i synnerhet om de är producerade av ett par av mina kollegor, vars skrivna engelska inte är den bästa. Vanligtvis går jag bara igenom dem och rättar felen utan större åthävor, men häromveckan fick jag nog.

Min (i övrigt förträfflige) kollega J. hade redan på flera sidor konsekvent använt verb i singular där det skulle vara plural och tvärtom, och någonstans i mitten kom den monstruösa formuleringen "Prague has lot of international clothes chains for mans and womans...". Det var droppen.
- J., för i helvete skärp dig! Det här ska du kunna! Nästa lektion ska ni banne mig gå igenom pluralformer, det ska jag se till!

Till saken hör nämligen att min käre make undervisar J. i engelska, på chefens begäran. Efter något år av veckovisa lektioner hävdade J. att det räckte bra med en lektion varannan vecka, men frågan är om han inte kommer att få lov att ompröva det beslutet.

J. är dock långt ifrån ensam om att ha lite svårt med engelskan. Få tjecker över 35 har haft någon vettig engelskundervisning i skolan, om alls. Detta gör att engelsklektioner för vuxna är en jättebusiness, speciellt i Prag där många internationella företag har sina kontor, och det är mycket vanligt att språklektioner ingår i de anställdas löneförmåner. M. kuskar mellan olika kontor över hela stan varje dag men trivs bra med det - han skulle antagligen bli tokig om han vore tvungen att sitta framför en skärm hela dan. Och jämfört med många andra av hans elever är förstås J:s engelska väldigt bra...

M. lär ha jobb ett bra tag framöver... (Tack CW för bilden!)

Monday 19 April 2010

Jag, ett rikspucko

Som straff (utgår jag ifrån) för att jag raljerade över iPhone i förra inlägget blev jag av med min älskade röda mobil förra helgen. Eller "min" förresten - det var jobbets mobil, vilket inte gör det hela bättre. Röd var den i alla fall.

Jag får naturligtvis skylla mig själv, men kan ändå inte låta bli att vara ARG på folk som inte kan låta oskyldiga fina röda mobiler ligga kvar på restaurangborden där de glömts kvar, utan prompt måste NORPA dem! Arrrrrgh!

Bartendern på stället ifråga blev upprörd på ett rörande sätt när jag kom tillbaka dagen efter för att fråga om de händelsevis inte hittat den, vilket de naturligtvis inte hade gjort. "Tror Ni att någon har STULIT den? Här hos OSS?" Som om de enbart gästades av Frälsningsarmén eller flickscouter.

Det pinsamma är att mobilen inte ens var ett år gammal - i juni förra året knöck någon min förra bakom ryggen på mig när jag stod i ett informationsstånd på Metropole Zličín och propagerade för svenska barnsäkerhetsprodukter. Men då var jag åtminstone nykter.

En gång är ingen gång. Två gånger är Extremt Klantigt. (Fast jag är åtminstone inte ensam.)









Älskad - Saknad

Wednesday 31 March 2010

Aj fån, therefore I am

För några veckor sedan kunde man läsa i tidningen om en kvinna i Storbritannien som "Blev gravid med hjälp av sin mobil". Bakom denna fantasieggande rubrik låg en medioker story om ett par som efter två års fruktlösa försök att bli med barn kommit på den revolutionerande idén att använda en ägglossningskalender. En sådan app kunde nämligan laddas ner i kvinnans nya iPhone.
"Fertila dagar? Aj fan, det hade vi inte tänkt på."

Jag har taktfullt låtit bli att berätta denna anekdot för M., eftersom han är så iPhone-frälst som bara en person utan iPhone kan bli. Jag är rädd att jag ska börja flabba på ett rått och respektlöst sätt, vilket jag för allt smör i Småland inte vill utsätta min lagvigde för. Även om jag ibland tycker att han tittar ömmare på sin Mac än på mig, och lite alltför ofta och entusiastiskt redogör för iPhones "bump"-app.

Men efter att både hemma och i media ha tvingats lyssna på ändlösa utläggningar om iPhone, iPod, iBook och iPad triggas trots allt fantasin igång. Vad blir det härnäst? Låtsaskompisen iPal? Rökavvänjningsappen iFag? Eller varför inte Apples upphottade version av det gamla hederliga plastlakanet - sängvätarvarnaren iPee?

Steve Jobs, vi väntar spänt. The sky is the limit.



Bild från RetroBrick.com

Tuesday 16 March 2010

Takdropp, åska och drivis

Trots att april inte heter april på tjeckiska, utan duben (vilket betyder ungefär "månaden då eken blommar"), finns ändå uttrycket aprilväder - aprílové počasí. Antagligen kommer det från Slovakien, där man använder de latinska månadsnamnen som andra vettiga européer.

Det tjeckiska aprilvädret har dock den egenheten att det oftast förekommer i mars. De senaste veckorna har vädret växlat flitigt mellan regn, sol och snöyra, ofta flera gånger om dagen. Under natten till i förrgår, t ex, blåste det 25 sekundmeter, haglade och till och med åskade - vilket är ovanligt i mars, även i Prag. På måndagsmorgonen när jag gick till jobbet sken solen vackert och fågelkvitter ackompanjerade ett lovande vårlikt takdroppande. Det var nästan så att man började titta efter snödroppar i rabatterna. Vid lunchtid snöade det dock igen (lagom till att man skulle ut förstås) och på eftermiddagen sken solen på det där sättet som bara vårsol kan, det som obarmhärtigt avslöjar hur smutsiga fönstren är. Och så håller det på.

Förhoppningsvis betyder aprilväder i mars att april bjuder på majväder... Fast det tror jag på när jag ser det.

Friday 5 March 2010

Rädda ett träd, ät en bäver

De senaste två veckorna har varit fyllda av fler sociala aktiviteter än vanligt, vilket gått ut över bloggandet. Därför meddelas härmed bara kort att jag ser fram emot lunchen hos svärföräldrarna imorgon prick tolv, eftersom det utlovats en för mig ny rätt: nutrie. I brist på engelsk ordbok just då beskrevs djuret som "en kanin, fast den lever i vatten". Man kan läsa om det på svenska Wikipedia här om man vill, fast artikeln har egendomligt nog utelämnat det faktum att djuret går att äta också. Åtminstone i Tjeckien.

Uppdatering, söndag e-m:
Det gick att äta, var t.o.m. gott. Smakade mycket riktigt som kanin, men där upphör nog likheterna (förutom gnagartänderna då). Som tillbehör serverades knödel och surkål. Why change a winning concept, liksom.

Thursday 25 February 2010

Satan i gatan!

eller Guldläge för liten tjeck-å-slovakisk uttalsövning

Vinter-OS innebär tvära kast mellan glädjefnatt och djup förstämning; såsom i Sverige, så ock i Tjeckien. Båda ländernas hockeylag förlorade sina kvartsfinaler under natten och morgonen och har nu bara att drypa av och åka hem, till fansens djupa sorg. Å andra sidan har Slovakien aldrig under sina 17 år som självständig nation kommit ända till en OS-seminfinal i hockey - trots att de slog Foppa & Co måste man nästan unna dem det.

Samtidigt, i en annan del av Vancouver, delas det ut medaljer av alla valörer till både svenska och tjeckiska skidåkare på bredden och längden - fast mest på längden. Allra längst nådde dock en tanig liten tjej från Žďár nad Sázavou i centrala Tjeckien: Martina Sáblíková sopade långdistansskridskobanan med alla motståndarna och tog hem två guld och ett brons på de tre lopp hon tävlade i. Den bragden gör henne till Tjeckiens mest framgångsrika kvinnliga olympier genom tiderna. Och hon är bara 22 än så länge...

För övrigt heter detta skridskofenomen -blíková, inte Sá-blík-ová eller, ännu värre, Sáblík-o-vá, som den kanadensiska speakern vid blomsterkvastutdelningen uttalade det. (Vid medaljutdelningen hade någon tydligen upplyst honom, för då blev det rätt.) Och när vi ändå avhandlar uttal av namn kan jag meddela att den slovakiske forward, som bidrog till det svenska hockeylagets nederlag i morse, inte heter Satan utan Šatan, med sje-ljud och kort a. Den lilla men ack så viktiga "kroken" på S-et faller av naturliga skäl bort i internationella sammanhang, vilket ironiskt nog har gjort honom till en av de mer kända slovakiska hockeyspelarna någonsin. Det namnet glömmer man liksom inte så lätt...

Förhoppningsvis leder medaljregnet över tjeckernas nya älskling Sáblíková också till att det nu skakas fram lite sponsorpengar till en inomhusbana för skridskoåkare. Någon sådan finns nämligen inte i Tjeckien i dagsläget. Guldmedaljören har hittills tränat på en plogad fiskdamm under vinterhalvåret och på en specialdesignad halkbräda hemma i lägenheten på sommaren. 'Nuff said.

Sunday 21 February 2010

Novaja semlja

I veckan inföll fettisdagen, då svenskar i exil går och glor längtansfyllt i utländska konditorifönster där semlorna lyser med sin frånvaro. Inte bara semlorna förresten - ska man baka dem själv får man finkamma hela stan efter mandelmassa och kardemumma. Tjeckerna är sorgligt ointresserade av svenska helgmatskryddor - de tycker att t ex kardemumma, saffran och ingefära hör hemma i det asiatiska köket. Så befängt!

Precis som med falukorv, Turkisk Peppar och hudkrämen HTH krävs det således specialimport från fäderneslandet. I år ordnades mandelmasseimporten av snälla L. som mycket lägligt skulle till Göteborg (kardemumma hade jag sen förra året).

I förmiddags bakades alltså en halv sats semlor, till att börja med. Tidigare har de nämligen inte blivit lyckade - antingen för torra eller bara allmänt tråkiga. Jag vet inte vad jag gjorde rätt den här gången, men bra blev de. Dessutom undvek jag misstaget från 2007 års omgång och köpte riktigt vispgrädde istället för den i sprayform. Med spraygrädde blir semlorna visserligen konditorisnygga men faller ihop på två minuter.
Och har man sett på tusan - de blev som de skulle! M. var så imponerad (han har lojalt tryckt i sig försöken från tidigare år) att han prompt ville fota mästerverket. Så Pet'ulka proudly presents - egenhändig söndagssemla!

För övrigt kallas fastlagstiden masopust på tjeckiska och firas med lokala karnevaler och allmän yra, trots att antalet fastande katoliker numera lär vara i stort sett lika med noll. Det är på något sätt så typiskt de rationella tjeckerna att vara den mest ateistiska nationen i Europa och samtidigt plocka de bästa russinen ur den religiösa kakan.

Tuesday 9 February 2010

Honza, Honza, Honza och Jirka

Ovanstående är inte den tjeckiska motsvarigheten till Ole dole doff, utan en kvalificerad gissning av vad en valfri grupp genomsnittliga tjeckiska män skulle svara om någon frågade vad de hette i förnamn. Honza och Jirka är de vedertagna smeknamnen för Jan respektive Jiří (den tjeckiska varianten av George) och utgör tillsammans med Tomáš, Petr, Martin och ett par till de vanligaste förnamnen för män. För kvinnor ligger Marie, Eva och Jana i topp, med Petra på tionde plats.
Det blir nästan fånigt enahanda ibland - en tredjedel av alla tjecker bär något av de 17 populäraste namnen. Dessutom har de allra flesta, enligt en lag som gällde fram till 2001, bara ett förnamn, inte två eller tre som är vanligt i Sverige till exempel. Verkar lite tråkigt, tycker jag, som har tre förnamn själv:-) Eftersom tjeckerna firar namnsdagar väldigt seriöst tycker man att seden med fler förnamn borde kunna bli en stor framgång.

I Sverige kan man ju också se ganska tydliga generationsskillnader i vad folk heter, men detta är alltså inte så tydligt här, utan tjeckerna är väldigt konservativa när de ger sina barn namn. Förr berodde det naturligtvis på att man helt enkelt knappt fick ha namn som inte fanns i kalendern (som, just det, uppdaterades någon gång runt 1900), men än idag är det enligt uppgift någon äldre dam på namnmyndigheten i Brno som måste godkänna alla namn som inte är klassiskt tjeckiska. En bekant fick kämpa för att få ge sin dotter andranamnet India - först efter att damen forskat och kommit fram till att en karaktär i "Borta med vinden" heter India (och därmed kan det ju anses som etablerat, eller hur) gick det igenom. Svenska Patent- och Registreringsverket, som ju trots allt godkänt namn som Tussilago, Neoh och Pepsi, utgör alltså ett under av liberal och kreativ skaparanda i jämförelse.

För några veckor sedan rapporterade Tjeckiska nyhetsbyrån CTK att majoriteten av Tjeckiens många vietnamesiska invandrare inte har något emot tjeckiska smeknamn. Detta kan jag förstå - det måste vara ganska jobbigt att ständigt vara tvungen att upprepa vad man heter. (Det finns t.o.m. en FB-grupp för dem med det problemet.)

Lokala smeknamn kan dock prackas på en när man minst anar det. När jag läste tjeckiska 2003 hade vi en lärare som regelmässigt "döpte om" folk som enligt henne hade ovanliga namn. Eftersom vi uteslutande var utlänningar i klassen blev det ganska många. Stackars Anton från Ryssland, till exampel:
- Jaha, du heter Anton - det blir Antonín på tjeckiska, och alla Antonín kallas Tonda så här i klassen får du heta Tonda!
Anton ville INTE kallas Tonda, men hon hörde inte på det örat.

Vi hade även ett par vietnamesiska tjejer som frivilligt tagit tjeckiska namn. Den ena kallade sig Tereza, vilket är helt normalt, men den andra hade gjort det svårare för sig och valt Sněženka (snödroppe). Det lät ju gulligt och det är möjligt att hennes riktiga namn betydde just Snödroppe på vietnamesiska, men förutom att detta namn aldrig skulle haft en chans att passera damen i Brno var det svårt att både uttala och komma ihåg för många i klassen - man talar sällan om vårblommor på den språknivå som vi var på. Sněženka döptes istället raskt om till det det mer vardagliga Sušenka - "Kexet".

Tjeckiska efternamn är ett kapitel för sig och förtjänar en alldeles egen post. Någon annan gång kanske.

Monday 1 February 2010

Alfapetanarki - en konstform

M. är hemma igen, tack och lov. Efter några dagar förlorar det sin charm att kunna läsa i sängen till sent utan att någon hålls vaken eller spela samma skiva femton gånger på raken. Dessutom är det inte bra för min moral att vara ensam (se Dekadens, dekadens).

En kväll var jag så uttråkad att jag gav mig på att spela Alfapet med mig själv. Det var inte alls kul. Det är uppenbart att jag behöver en publik som ömsom applåderar och ömsom protesterar, annars förlorar det sin tjusning att briljera och argumentera för nya ordbildningar. Visst, det står i reglerna att man bör ha en ordbok som riktlinje för vilka ord som får användas och ej. Men det finns så mycket regler.

Till jul köpte M. ett engelskt Alfapet och tog med det till Sverige. Samtidigt köpte syrran ett svenskt som julklapp till familjen. Behöver jag säga att det blev väldigt mycket Alfapet under jul- och nyårshelgen? Eftersom vi har en tjeck och en britt i familjen körde vi tvåspråkigt för att det skulle vara rättvist, dvs både engelska och svenska ord gick bra. Och tjeckiska också, om det knep. I början använde vi dessutom bägge uppsättningarna bokstavsbrickor, men det blev så trångt på brädet till slut att utmaningen blev att lyckas klämma in bokstäver där det över huvud taget gick, så länge man kunde motivera de ord som bildades.

Det är enligt min åsikt i dessa tillstånd av anarki som kreativiteten flödar som bäst och nya spelformer uppstår. Vi identifierade till exempel ett behov av stilpoäng i Alfapet, något i linje med systemet i konståkning, där domarna håller upp små skyltar med siffror och den som skruvar och fipplar bäst får flest poäng. Den här versionen har drag av Rappakalja, spelet där den som argumenterar mest övertygande för sina ord vinner. En annan kreativ variant är Dyslexialfapet (som dock är roligast när en viss promillehalt uppnåtts).

Ytterligare ett förslag som lades fram var en korsning av Alfapet och Finns i sjön, där man får efterlysa olika bokstäver och byta med varandra. Detta skulle sätta själva ordbildningen i fokus - ett förhållningssätt som premierar skapandet av långa och fyndiga ord framför det enögda och profithungriga poängmaximerandet, där det enda centrala är att lyckas lägga sina futtiga små ord på de rätta rutorna.
Det är ju, som Karin Boye uttryckte det, inte målet utan vägen som är mödan värd.

Tuesday 26 January 2010

Åh, Pavel!

I allmänhet undviker jag reklam i bloggen men gör ett undantag för att slå ett slag för min frisör Pavel på HairDesign i Vršovice. Han kan inte bara klippa bra, göra god espresso och pedagogiskt förklara varför mitt hår aldrig kommer att se ut riktigt som Mirandas i Sex and the City, han svarar också tålmodigt på en massa frågor om den tjeckiska frisörbranschen som jag behöver för ett projekt jag håller på med.
Tack Pavel - mitt sökande är över och jag vet nu vart jag och mitt hopplösa hår ska gå i fortsättningen.

Ouppnåeligt.

Sunday 24 January 2010

Gräsänka på Vyšehrad

M. är i Italien och åker skidor en vecka så jag får roa mig bäst jag kan. Eftersom det var sol idag som omväxling firades detta med en långpromenad till Vyšehrad och tillbaka. (OK, på hemvägen var jag så kissnödig att jag tog spårvagnen de sista två hållplatserna. Men det var en rejäl runda ändå.)

Vyšehrad - "Höga borgen" - är en gammal befästning i södra Prag med anor från 900-talet. Efter tvåhundra år av maktbalans mellan Vyšehrad och det som nu är Pragborgen, satsade kejsar Karel IV på att bygga ut den senare i början av 1300-talet och därmed förlorade Vyšehrad sin status som kungligt säte.
Kullen vid floden kvarstår dock som något av Pragbornas hemliga tillflyktsort, dit turisterna hittar först på långhelgens sista dag, om alls. Det är en oas för picknickande par, hundar, flanörer och grillpubsbesökare, främst på somrarna förstås men även på vintern - fast då mest för promenader och inomhuspubbande. Min favoritpromenad går runt hela borgområdet längs befästningsmuren, där utsikten är fantastisk åt vilket håll man än tittar.

De turister som trots allt hittar hit, bort från myllret i Gamla stan och Pragborgen, kommer för att titta på S:t Petrs och S:t Pavels kyrka, S:t Martins rotunda (t.h.) samt kyrkogården. Kyrkogården har varit min personliga favorit sedan jag bodde vid foten av Vyšehrad under min första termin i Prag. (Jag har en lite morbid böjelse för kyrkogårdar, jag är sån. Mer om det någon annan gång.)
På just den här kyrkogården ligger kulturberömdheter som Dvořák, Smetana och Karel Čapek, men även om man inte ids leta reda på just dem, men är bara det minsta intresserad av historia och folk i allmänhet, är kyrkogården full av andra intressanta gravar och minnesstenar.

Kejsaren Karel IV som jag nämnde ovan är förresten den Kar(e)l som ligger bakom de flesta av Prags kända sevärdheter på K - Karlsbron, Karlsplatsen, Karlsuniversitetet, Karlsbad... (nåja, det ligger utanför Prag). Hans regeringstid räknas som Böhmens guldålder och han blev till och med häromåret framröstad som den mest populäre tjecken genom tiderna.

Det faktum att den mest populäre statsmannen dog för över 600 år sedan säger för övrigt en del om nutida tjeckiska politiker.

Tuesday 19 January 2010

Stövelväder

Härmed meddelas att jag nu helt gett upp försöken att hålla mig torr om fötterna på Prags gator och går sen ett par dagar tillbaka till jobbet i gummistövlar. (Nej, jag sitter inte på kontoret i kavaj och gummistövlar; den kombinationen är det bara brittiska godsägare som klarar av att bära upp. Jag byter till klackar när jag kommer fram.)

Gummistövlarna är praktiska även ur en annan aspekt: när jag slipper hålla koll på var jag sätter fötterna, kan jag istället spana upp mot hustaken. Med slaskvädret kommer nämligen också - just det - takrasen. En stor del av Prags trottoarer är just nu prydda med avspärrningar och skyltar som varnar för nedfallande snö och is, medan brandmän utrustade med kvastar städar tak över hela stan.
Detta gäller numera även vårt eget hus, efter att det igår vid lunchtid dråsade ned en rejäl mängd snö, inte på trottoaren lyckligtvis, men på bilarna som stod parkerade utanför porten. En fick vindrutan helt krossad och motorhuven på en sprillans ny Skoda Octavia ståtar numera med en buckla stor som ett handfat. Då är man glad att man inte stod i vägen.

Ämnet snö och snöröjning har fått väldigt mycket textutrymme här på sista tiden ser jag, men det kan delvis ursäktas med att Prag inte lär ha fått så här mycket snö på en gång på närmare trettio år. Det är alltså en historisk händelse som bör uppmärksammas:-) Men om det inte inträffar något särskilt dramatiskt snörelaterat framöver så lovar jag att detta blir det sista inlägget om snöröjning för i år.

Mina älskade röda gummistövlar är det dock möjligt att jag återkommer till även i framtiden.


Sunday 17 January 2010

Cash is king

Ännu mera snö. Det hade precis blivit någotsånär framkomligt på trottoarerna sedan förra helgen, och så dråsar det ner minst fem nya blöta centimetrar idag. Men men, man ska inte låta något hejda en. M. var i Herlikovice och åkte skidor hela dagen, och jag hade planerat en långpromenad med avslut på Tesco, veckohandla, sen hem och dammsuga och kanske yoga lite och sen laga M:s favoriträtt lagom tills han kom hem.

Allt gick bra fram till Tesco. Eftersom jag skulle promenera runt Nusle en timme först lämnade jag väskan hemma och hade bara buss- och Visakortet i fickan tillsammans med nycklarna och mobilen. Kommer fram rödkindad och full av energi inför storhandlandet. Det första jag får syn på är mig själv i en spegel, och upptäcker att de yrande snöflingorna har smetat ut mascaran över halva ansiktet. Inte konstigt att folk jag mött har sneglat lite förstulet på mig!

Nåväl. Jag plockar ihop chilisås, kokosmjölk, ris och en rad andra prylar och ger mig sen iväg till grilldisken för middagens huvudingrediens: den grillade kycklingen. Lite ängsligt, för ibland är de hela slut och man får plocka ihop en egen kyckling av ben, bröst och vingar. Smådelarna brukar vara lite torrare och dyrare blir det också. Men nej, det finns massor kvar, utmärkt. Jag ser redan fram emot att komma hem och plocka isär den och göra currygryta.

Jag har hunnit peka ut en trind pippi och den ukrainska damen har puttat ner den i en prydlig termopåse och bett om 84, 50 Kč, då jag ser skylten "Endast kontanter". Va? "Njet, inga kort, tyvärr." Att vi är i en dygnetruntöppen mega-Tesco i två plan och självservicekassor med kortterminaler i varenda buske spelar ingen roll. Vill du ha hel grillad kyckling måste du ha kontanter, bašta.

Det är bara att gå och betala för de varor jag har, trassla sig ombord på spårvagnen med kassarna, slaska hem, in med allt i kyl och frys, gå på toa och sen dra på sig kläderna igen för en ny vända. Med plånbok den här gången. Och det är inte alls lika frejdigt och uppfriskande att promenera omkring i snömodd för andra gången, och nu bara för att man måste.

Det blev currykyckling. Men ingen dammsugning.

Sunday 10 January 2010

Slirigt

Prag har fått ca 25 cm snö på två dagar (liksom övriga Europa, verkar det som) och som vanligt är känslorna blandade. Glädjetjut från parkernas pulkbackar varvas med muttranden från snöskottare och slirande däck som bara spinner och spinner i modden utan att få fäste.

Sen årsskiftet är inte längre fastighetsägarna ansvariga för snöröjningen på trottoaren framför respektive hus, utan ägaren av trottoaren, dvs oftast staden/kommunen. Denna ändring har fastighetsägarna raskt noterat, men inte staden. Stadsdelsnämnden eller vad tusan den kallas i Prag 10 verkar dessutom ha lånat ut sin eventuella snöröjning till London eller Spanien, för här lyser den med sin frånvaro. På trottoarerna plumsar fotgängarna genom halvmeterhöga snövallar och på gatorna slirar man fram över kullerstenarna med gråbrun modd upp till fotknölarna.

Men inget ont som inte har något gott med sig: jag har kommit fram till att båda mina par vinterstövlar läcker. Ny kunskap är ju alltid en positiv sak.

Saturday 2 January 2010

Kalla ankor

M. har för första gången firat jul i Sverige, liksom systerns engelska pojkvän A. Vi gick in för att ge dem en solid svensk julupplevelse, komplett med Kalle Anka, snapsvisor, skinka, Karl-Bertil, lutfisk och hela baletten. Vädret var på vår sida; mycket snö och mellan två och tio minusgrader. De verkade kolossalt nöjda, speciellt M. som för en gångs skull slapp karpen. Jag står dock fast vid att detta inte på något sätt garanterar att jag kommer att fira jul i Tjeckien nästa år.

Efter julhelgen i Dalarna förflyttade vi oss till stugan på Väddö. Här utökades familjen med en svart katt som turnerar i grannskapet och som mina föräldrar ställt ut mat åt i carporten ett par gånger. Ingen vet hur det gick till, men vi verkar ha adopterats som värdfamilj av katten, nu under namnet Katitzi, som i skrivande stund ligger och snarkar på M:s fötter. Som gamla kattägare - förlåt, kattägda - kapitulerade vi genast och har sen den 28:e december gött Katitzi med pasta, rester från julbordet och mikrad kokt potatis med en klick Bregott på.

Ett paket torrfoder har också införskaffats. Det är dock inte vilket sketet torrfoder som helst, utan "My Cat. Med kyckling, anka, kalkon & tandvård." Precis som barnmat, dvs burkar innehållande en gråbrun sörja prydda med etiketter som utlovar "Slottsstek med potatis och babymorötter", kan producenterna av torrfoder lugnt räkna med att ingen ordinär konsument någonsin kan kontrollera innehållet. Exakt hur mycket anka ingår egentligen?
Ingrediensen tandvård är ju lite oväntad, men tydligen är bitarna preparerade på något sätt som gör att varje tugga rengör de ädla kattänderna från tandsten och andra orenheter. Kattmaten har uppenbarligen utvecklats en del sen vår förra katt Abel gick hädan 1991.

Jullovet har dock inte bara tillbringats i sällskap med Katitzi, böcker, mat och drinkar. Ambitionen att varje dag ta en promenad på minst trettio minuter har vi i stort sett lyckats med, trots temperaturer på neremot fjorton minusgrader. Idag var jag och M. ute i en och en halv timme och fotograferade den igenfrusna hamnen, pittoreska röda stugor och ankor i vintersol. Ankorna såg ut att ha det ganska kallt om fötterna. (Det är egentligen änder, men ankor är lättare för M. att säga...)