Sunday 19 September 2010
Fyra små råttor
Av den utsvultna vagabond som glufsade i sig kall kokt potatis med Bregott finns knappt ett spår kvar. Numera är det knappt så att Pussi duger - nix, helst ska det vara sardiner i gelé i små oekonomiska burkar. Eller rå köttfärs. När det lagas spaghetti bolognese går hon fullkomligt i spinn.
Det är alltså knappast av hunger som hon med jämna mellanrum kniper en fågel eller mus, utan ren jaktinstinkt eller möjligen tristess. Sover man mer än halva dagen måste man ju onekligen bli lite uttråkad ibland. Det är kanske därför hon inte heller snaskar i sig bytet i enrum, utan med ett högljutt mjaooo meddelar att hallå, hallå, titta vad jag har fångat! För att vi inte ska missa några detaljer brukar hon bära upp den på verandan också.
Under en vecka i augusti kom hon med inte mindre än fyra möss på lika många dagar. Vid sådana tillfällen brukar mamma längta till vintern.
Thursday 19 August 2010
Blott Sverige svenska blanketter har
M. och jag har alltså flyttat till Sverige, med allt vad det innebär. Jag hade nästan glömt hur det var, men nu minns jag. Ordning och reda, Storebror ser dig. Jag har fått mer post de senaste veckorna än under mina sex år i Prag tillsammans, tror jag. Brevskörden - bara fönsterkuvert - är resultatet av diverse besök på så skilda institutioner som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Expert och The Phone House, för att nämna några.
Jag har också fyllt i fler blanketter än någonsin förut, vilket efter en vistelse i byråkratins Mecca är en viss bedrift. Startar man upp ett nytt liv i Sverige tillsammans med en utländsk partner, och dessutom är arbetslös, bör man t ex fylla i följande papper:
Anmälan till Arbetsförmedlingen
Anmälan till a-kassa
Ansökan om svenskt personnummer för EU-medborgare
Ansökan om a-kassedispens för deltidsstudier (jag är fräck nog att vilja kompetensutveckla mig nu när jag ändå inte har något jobb)
Avtal om mobilabonnemang
Avtal om mobilförsäkring
Avtal för internetabonnemang
(Samtliga börjar på A dessutom, mystiskt. Ligger det månne en dold agenda bakom?)
Att byråkratins kvarnar dock mal aningen fortare i Sverige än i Tjeckien är tydligt. Bara några dagar efter att M. ansökt om svenskt personnummer damp det ned ett besked om att Tele2 begärt kreditupplysning om mig (helt i sin ordning, de vill förstås försäkra sig om att jag kan betala deras fakturor). Kreditupplysningen upplyste emellertid inte bara om min finansiella status, utan även om civilstånd. "Gift 2008-08-08 med M.N., personnummer xxxx..." Det var ju bra att Tele2 fick besked om M:s nya personnummer innan han hunnit få det själv, men man känner sig onekligen lite påpassad...
Å andra sidan LER de anställda på ovan nämnda myndigheter när man kommer dit, och oftast behöver man inte ens gå dit personligen utan kan sköta sina ärenden via telefon eller internet. Utan miljoner stämplar, ändlösa köer och genomsura kärringar bakom varenda disk. DET har jag längat efter länge.
Tuesday 20 July 2010
Spritt språngande
Valen i maj resulterade i ovanligt många kvinnliga parlamentsledamöter. Damerna i premiärministerns parti ODS, t.ex., kallar sig den "Blonda koalitionen", vilket pressen naturligtvis älskar. Vid parlamentets öppnande paraderade en lång rad skräddarsydda dräkter, stilettklackar och långa naglar förbi kamerorna.
Tyvärr borde de kanske i första hand ha ägnat sig åt lobbying i de egna leden. Premiärminister Petr Nečas 14 man starka nya regering innehåller nämligen - just det - bara män.
Kateřina Klasnová, vice talman
(Copyright Věci veřejné)
Sunday 27 June 2010
Välj inte dom, välj oss
De flesta andra demokratier har liksom redan från början kört med ojämnt antal platser i parlamentet, men i Tjeckiens sněmovna finns det 200 platser. Vid valen 2006 blev det exakt jämnt mellan blocken, och eftersom inget parti hade egen majoritet och ingen ville bilda koalition med kommunisterna, krävdes månader av politisk kohandel, intriger och mutförsök innan Mirek Topolánek till slut, efter ett halvår, kunde presentera sin höger-mitt-koalition. (Det var f.ö. den regeringen som fälldes genom ett misstroendevotum mitt under Tjeckiens EU-ordförandeskap våren 2009, men det utgör en alldeles egen politisk praktvurpa och hör inte hit.)
För övrigt häpnade man som svensk statsvetare över kampanjen som föregick valet. ODS (motsvarande Moderaterna) huvudsakliga budskap till väljarna var att de i alla fall INTE skulle rösta på Socialdemokraternas ledare Jiří Paroubek. Helst inte på Socialdemokraterna alls förstås, men framför allt inte på Paroubek. Enorma reklamtavlor (se bild ovan) visade ODS-ledaren Petr Nečas, rosenkindad och leende, bredvid en sällsynt osmickrande bild av Paroubek med texten "Er röst avgör!"
Socialdemokraterna å sin sida hamrade mest in budskapet om hur mycket folk skulle få betala om de röstade på högerblocket: skolavgifter, patientavgifter, tandvård, osv. (För ett par år sedan infördes en avgift på 30 CZK, ca 12 SEK, för läkarbesök som tidigare varit gratis. Tjeckerna, som var vana att kunna springa till doktorn stup i kvarten och hade högst sjukfrånvaro i hela EU, grumsade en hel del förstås.)
Paj- och smutskastning var alltså bara förnamnet på den här valkampanjen och åtminstone jag tröttnade tämligen snart och tyckte det var rätt skönt när det hela var över.
Vasa? Själva valresultatet? Det kan man läsa om här.
ODS tackar invånarna i Prag 2 för stödet
Monday 7 June 2010
Raindrops keep falling on my head
En kategori fönster som dock saknar tyllgardiner är klassrumsfönster. De brukar istället vara försedda med elevernas konstnärliga alster, med motiv varierande efter årstiden - i oktober höstlöv, i december snöstjärnor, i mars vårblommor och så vidare.
Monday 3 May 2010
Plural, för helvete, plural!
Inser att det förflutit närmare en månad sedan förra inlägget - skäms på mig. Orsaken är väl delvis en viss förstämning efter mobilbortslarvandet, men mest att det varit mycket på jobbet.
En av mina arbetsuppgifter är att vara kontorets korrekturläsare. Det mesta som produceras på svenska och engelska och som ska skickas ut eller publiceras eller är viktigt på något annat sätt passerar mina argusögon. Speciellt dagarna innan den 25:e varje månad är det vanligtvis en handfull rapporter som ska gås igenom innan de skickas till Stockholm - i synnerhet om de är producerade av ett par av mina kollegor, vars skrivna engelska inte är den bästa. Vanligtvis går jag bara igenom dem och rättar felen utan större åthävor, men häromveckan fick jag nog.
Min (i övrigt förträfflige) kollega J. hade redan på flera sidor konsekvent använt verb i singular där det skulle vara plural och tvärtom, och någonstans i mitten kom den monstruösa formuleringen "Prague has lot of international clothes chains for mans and womans...". Det var droppen.
- J., för i helvete skärp dig! Det här ska du kunna! Nästa lektion ska ni banne mig gå igenom pluralformer, det ska jag se till!
Till saken hör nämligen att min käre make undervisar J. i engelska, på chefens begäran. Efter något år av veckovisa lektioner hävdade J. att det räckte bra med en lektion varannan vecka, men frågan är om han inte kommer att få lov att ompröva det beslutet.
J. är dock långt ifrån ensam om att ha lite svårt med engelskan. Få tjecker över 35 har haft någon vettig engelskundervisning i skolan, om alls. Detta gör att engelsklektioner för vuxna är en jättebusiness, speciellt i Prag där många internationella företag har sina kontor, och det är mycket vanligt att språklektioner ingår i de anställdas löneförmåner. M. kuskar mellan olika kontor över hela stan varje dag men trivs bra med det - han skulle antagligen bli tokig om han vore tvungen att sitta framför en skärm hela dan. Och jämfört med många andra av hans elever är förstås J:s engelska väldigt bra...
Monday 19 April 2010
Jag, ett rikspucko
Jag får naturligtvis skylla mig själv, men kan ändå inte låta bli att vara ARG på folk som inte kan låta oskyldiga fina röda mobiler ligga kvar på restaurangborden där de glömts kvar, utan prompt måste NORPA dem! Arrrrrgh!
Bartendern på stället ifråga blev upprörd på ett rörande sätt när jag kom tillbaka dagen efter för att fråga om de händelsevis inte hittat den, vilket de naturligtvis inte hade gjort. "Tror Ni att någon har STULIT den? Här hos OSS?" Som om de enbart gästades av Frälsningsarmén eller flickscouter.
Det pinsamma är att mobilen inte ens var ett år gammal - i juni förra året knöck någon min förra bakom ryggen på mig när jag stod i ett informationsstånd på Metropole Zličín och propagerade för svenska barnsäkerhetsprodukter. Men då var jag åtminstone nykter.
En gång är ingen gång. Två gånger är Extremt Klantigt. (Fast jag är åtminstone inte ensam.)
Älskad - Saknad
Wednesday 31 March 2010
Aj fån, therefore I am
"Fertila dagar? Aj fan, det hade vi inte tänkt på."
Jag har taktfullt låtit bli att berätta denna anekdot för M., eftersom han är så iPhone-frälst som bara en person utan iPhone kan bli. Jag är rädd att jag ska börja flabba på ett rått och respektlöst sätt, vilket jag för allt smör i Småland inte vill utsätta min lagvigde för. Även om jag ibland tycker att han tittar ömmare på sin Mac än på mig, och lite alltför ofta och entusiastiskt redogör för iPhones "bump"-app.
Men efter att både hemma och i media ha tvingats lyssna på ändlösa utläggningar om iPhone, iPod, iBook och iPad triggas trots allt fantasin igång. Vad blir det härnäst? Låtsaskompisen iPal? Rökavvänjningsappen iFag? Eller varför inte Apples upphottade version av det gamla hederliga plastlakanet - sängvätarvarnaren iPee?
Steve Jobs, vi väntar spänt. The sky is the limit.
Bild från RetroBrick.com
Tuesday 16 March 2010
Takdropp, åska och drivis
Det tjeckiska aprilvädret har dock den egenheten att det oftast förekommer i mars. De senaste veckorna har vädret växlat flitigt mellan regn, sol och snöyra, ofta flera gånger om dagen. Under natten till i förrgår, t ex, blåste det 25 sekundmeter, haglade och till och med åskade - vilket är ovanligt i mars, även i Prag. På måndagsmorgonen när jag gick till jobbet sken solen vackert och fågelkvitter ackompanjerade ett lovande vårlikt takdroppande. Det var nästan så att man började titta efter snödroppar i rabatterna. Vid lunchtid snöade det dock igen (lagom till att man skulle ut förstås) och på eftermiddagen sken solen på det där sättet som bara vårsol kan, det som obarmhärtigt avslöjar hur smutsiga fönstren är. Och så håller det på.
Förhoppningsvis betyder aprilväder i mars att april bjuder på majväder... Fast det tror jag på när jag ser det.
Friday 5 March 2010
Rädda ett träd, ät en bäver
Uppdatering, söndag e-m:
Det gick att äta, var t.o.m. gott. Smakade mycket riktigt som kanin, men där upphör nog likheterna (förutom gnagartänderna då). Som tillbehör serverades knödel och surkål. Why change a winning concept, liksom.
Thursday 25 February 2010
Satan i gatan!
Vinter-OS innebär tvära kast mellan glädjefnatt och djup förstämning; såsom i Sverige, så ock i Tjeckien. Båda ländernas hockeylag förlorade sina kvartsfinaler under natten och morgonen och har nu bara att drypa av och åka hem, till fansens djupa sorg. Å andra sidan har Slovakien aldrig under sina 17 år som självständig nation kommit ända till en OS-seminfinal i hockey - trots att de slog Foppa & Co måste man nästan unna dem det.
Samtidigt, i en annan del av Vancouver, delas det ut medaljer av alla valörer till både svenska och tjeckiska skidåkare på bredden och längden - fast mest på längden. Allra längst nådde dock en tanig liten tjej från Žďár nad Sázavou i centrala Tjeckien: Martina Sáblíková sopade långdistansskridskobanan med alla motståndarna och tog hem två guld och ett brons på de tre lopp hon tävlade i. Den bragden gör henne till Tjeckiens mest framgångsrika kvinnliga olympier genom tiderna. Och hon är bara 22 än så länge...
För övrigt heter detta skridskofenomen Sá-blíková, inte Sá-blík-ová eller, ännu värre, Sáblík-o-vá, som den kanadensiska speakern vid blomsterkvastutdelningen uttalade det. (Vid medaljutdelningen hade någon tydligen upplyst honom, för då blev det rätt.) Och när vi ändå avhandlar uttal av namn kan jag meddela att den slovakiske forward, som bidrog till det svenska hockeylagets nederlag i morse, inte heter Satan utan Šatan, med sje-ljud och kort a. Den lilla men ack så viktiga "kroken" på S-et faller av naturliga skäl bort i internationella sammanhang, vilket ironiskt nog har gjort honom till en av de mer kända slovakiska hockeyspelarna någonsin. Det namnet glömmer man liksom inte så lätt...
Förhoppningsvis leder medaljregnet över tjeckernas nya älskling Sáblíková också till att det nu skakas fram lite sponsorpengar till en inomhusbana för skridskoåkare. Någon sådan finns nämligen inte i Tjeckien i dagsläget. Guldmedaljören har hittills tränat på en plogad fiskdamm under vinterhalvåret och på en specialdesignad halkbräda hemma i lägenheten på sommaren. 'Nuff said.
Sunday 21 February 2010
Novaja semlja
Precis som med falukorv, Turkisk Peppar och hudkrämen HTH krävs det således specialimport från fäderneslandet. I år ordnades mandelmasseimporten av snälla L. som mycket lägligt skulle till Göteborg (kardemumma hade jag sen förra året).
I förmiddags bakades alltså en halv sats semlor, till att börja med. Tidigare har de nämligen inte blivit lyckade - antingen för torra eller bara allmänt tråkiga. Jag vet inte vad jag gjorde rätt den här gången, men bra blev de. Dessutom undvek jag misstaget från 2007 års omgång och köpte riktigt vispgrädde istället för den i sprayform. Med spraygrädde blir semlorna visserligen konditorisnygga men faller ihop på två minuter.
Och har man sett på tusan - de blev som de skulle! M. var så imponerad (han har lojalt tryckt i sig försöken från tidigare år) att han prompt ville fota mästerverket. Så Pet'ulka proudly presents - egenhändig söndagssemla!
För övrigt kallas fastlagstiden masopust på tjeckiska och firas med lokala karnevaler och allmän yra, trots att antalet fastande katoliker numera lär vara i stort sett lika med noll. Det är på något sätt så typiskt de rationella tjeckerna att vara den mest ateistiska nationen i Europa och samtidigt plocka de bästa russinen ur den religiösa kakan.
Tuesday 9 February 2010
Honza, Honza, Honza och Jirka
Det blir nästan fånigt enahanda ibland - en tredjedel av alla tjecker bär något av de 17 populäraste namnen. Dessutom har de allra flesta, enligt en lag som gällde fram till 2001, bara ett förnamn, inte två eller tre som är vanligt i Sverige till exempel. Verkar lite tråkigt, tycker jag, som har tre förnamn själv:-) Eftersom tjeckerna firar namnsdagar väldigt seriöst tycker man att seden med fler förnamn borde kunna bli en stor framgång.
I Sverige kan man ju också se ganska tydliga generationsskillnader i vad folk heter, men detta är alltså inte så tydligt här, utan tjeckerna är väldigt konservativa när de ger sina barn namn. Förr berodde det naturligtvis på att man helt enkelt knappt fick ha namn som inte fanns i kalendern (som, just det, uppdaterades någon gång runt 1900), men än idag är det enligt uppgift någon äldre dam på namnmyndigheten i Brno som måste godkänna alla namn som inte är klassiskt tjeckiska. En bekant fick kämpa för att få ge sin dotter andranamnet India - först efter att damen forskat och kommit fram till att en karaktär i "Borta med vinden" heter India (och därmed kan det ju anses som etablerat, eller hur) gick det igenom. Svenska Patent- och Registreringsverket, som ju trots allt godkänt namn som Tussilago, Neoh och Pepsi, utgör alltså ett under av liberal och kreativ skaparanda i jämförelse.
För några veckor sedan rapporterade Tjeckiska nyhetsbyrån CTK att majoriteten av Tjeckiens många vietnamesiska invandrare inte har något emot tjeckiska smeknamn. Detta kan jag förstå - det måste vara ganska jobbigt att ständigt vara tvungen att upprepa vad man heter. (Det finns t.o.m. en FB-grupp för dem med det problemet.)
Lokala smeknamn kan dock prackas på en när man minst anar det. När jag läste tjeckiska 2003 hade vi en lärare som regelmässigt "döpte om" folk som enligt henne hade ovanliga namn. Eftersom vi uteslutande var utlänningar i klassen blev det ganska många. Stackars Anton från Ryssland, till exampel:
- Jaha, du heter Anton - det blir Antonín på tjeckiska, och alla Antonín kallas Tonda så här i klassen får du heta Tonda!
Anton ville INTE kallas Tonda, men hon hörde inte på det örat.
Vi hade även ett par vietnamesiska tjejer som frivilligt tagit tjeckiska namn. Den ena kallade sig Tereza, vilket är helt normalt, men den andra hade gjort det svårare för sig och valt Sněženka (snödroppe). Det lät ju gulligt och det är möjligt att hennes riktiga namn betydde just Snödroppe på vietnamesiska, men förutom att detta namn aldrig skulle haft en chans att passera damen i Brno var det svårt att både uttala och komma ihåg för många i klassen - man talar sällan om vårblommor på den språknivå som vi var på. Sněženka döptes istället raskt om till det det mer vardagliga Sušenka - "Kexet".
Tjeckiska efternamn är ett kapitel för sig och förtjänar en alldeles egen post. Någon annan gång kanske.
Monday 1 February 2010
Alfapetanarki - en konstform
En kväll var jag så uttråkad att jag gav mig på att spela Alfapet med mig själv. Det var inte alls kul. Det är uppenbart att jag behöver en publik som ömsom applåderar och ömsom protesterar, annars förlorar det sin tjusning att briljera och argumentera för nya ordbildningar. Visst, det står i reglerna att man bör ha en ordbok som riktlinje för vilka ord som får användas och ej. Men det finns så mycket regler.
Till jul köpte M. ett engelskt Alfapet och tog med det till Sverige. Samtidigt köpte syrran ett svenskt som julklapp till familjen. Behöver jag säga att det blev väldigt mycket Alfapet under jul- och nyårshelgen? Eftersom vi har en tjeck och en britt i familjen körde vi tvåspråkigt för att det skulle vara rättvist, dvs både engelska och svenska ord gick bra. Och tjeckiska också, om det knep. I början använde vi dessutom bägge uppsättningarna bokstavsbrickor, men det blev så trångt på brädet till slut att utmaningen blev att lyckas klämma in bokstäver där det över huvud taget gick, så länge man kunde motivera de ord som bildades.
Det är enligt min åsikt i dessa tillstånd av anarki som kreativiteten flödar som bäst och nya spelformer uppstår. Vi identifierade till exempel ett behov av stilpoäng i Alfapet, något i linje med systemet i konståkning, där domarna håller upp små skyltar med siffror och den som skruvar och fipplar bäst får flest poäng. Den här versionen har drag av Rappakalja, spelet där den som argumenterar mest övertygande för sina ord vinner. En annan kreativ variant är Dyslexialfapet (som dock är roligast när en viss promillehalt uppnåtts).
Ytterligare ett förslag som lades fram var en korsning av Alfapet och Finns i sjön, där man får efterlysa olika bokstäver och byta med varandra. Detta skulle sätta själva ordbildningen i fokus - ett förhållningssätt som premierar skapandet av långa och fyndiga ord framför det enögda och profithungriga poängmaximerandet, där det enda centrala är att lyckas lägga sina futtiga små ord på de rätta rutorna.
Det är ju, som Karin Boye uttryckte det, inte målet utan vägen som är mödan värd.
Tuesday 26 January 2010
Åh, Pavel!
Tack Pavel - mitt sökande är över och jag vet nu vart jag och mitt hopplösa hår ska gå i fortsättningen.
Sunday 24 January 2010
Gräsänka på Vyšehrad
Vyšehrad - "Höga borgen" - är en gammal befästning i södra Prag med anor från 900-talet. Efter tvåhundra år av maktbalans mellan Vyšehrad och det som nu är Pragborgen, satsade kejsar Karel IV på att bygga ut den senare i början av 1300-talet och därmed förlorade Vyšehrad sin status som kungligt säte.
Kullen vid floden kvarstår dock som något av Pragbornas hemliga tillflyktsort, dit turisterna hittar först på långhelgens sista dag, om alls. Det är en oas för picknickande par, hundar, flanörer och grillpubsbesökare, främst på somrarna förstås men även på vintern - fast då mest för promenader och inomhuspubbande. Min favoritpromenad går runt hela borgområdet längs befästningsmuren, där utsikten är fantastisk åt vilket håll man än tittar.
De turister som trots allt hittar hit, bort från myllret i Gamla stan och Pragborgen, kommer för att titta på S:t Petrs och S:t Pavels kyrka, S:t Martins rotunda (t.h.) samt kyrkogården. Kyrkogården har varit min personliga favorit sedan jag bodde vid foten av Vyšehrad under min första termin i Prag. (Jag har en lite morbid böjelse för kyrkogårdar, jag är sån. Mer om det någon annan gång.)
På just den här kyrkogården ligger kulturberömdheter som Dvořák, Smetana och Karel Čapek, men även om man inte ids leta reda på just dem, men är bara det minsta intresserad av historia och folk i allmänhet, är kyrkogården full av andra intressanta gravar och minnesstenar.
Det faktum att den mest populäre statsmannen dog för över 600 år sedan säger för övrigt en del om nutida tjeckiska politiker.
Tuesday 19 January 2010
Stövelväder
Gummistövlarna är praktiska även ur en annan aspekt: när jag slipper hålla koll på var jag sätter fötterna, kan jag istället spana upp mot hustaken. Med slaskvädret kommer nämligen också - just det - takrasen. En stor del av Prags trottoarer är just nu prydda med avspärrningar och skyltar som varnar för nedfallande snö och is, medan brandmän utrustade med kvastar städar tak över hela stan.
Detta gäller numera även vårt eget hus, efter att det igår vid lunchtid dråsade ned en rejäl mängd snö, inte på trottoaren lyckligtvis, men på bilarna som stod parkerade utanför porten. En fick vindrutan helt krossad och motorhuven på en sprillans ny Skoda Octavia ståtar numera med en buckla stor som ett handfat. Då är man glad att man inte stod i vägen.
Ämnet snö och snöröjning har fått väldigt mycket textutrymme här på sista tiden ser jag, men det kan delvis ursäktas med att Prag inte lär ha fått så här mycket snö på en gång på närmare trettio år. Det är alltså en historisk händelse som bör uppmärksammas:-) Men om det inte inträffar något särskilt dramatiskt snörelaterat framöver så lovar jag att detta blir det sista inlägget om snöröjning för i år.
Mina älskade röda gummistövlar är det dock möjligt att jag återkommer till även i framtiden.
Sunday 17 January 2010
Cash is king
Allt gick bra fram till Tesco. Eftersom jag skulle promenera runt Nusle en timme först lämnade jag väskan hemma och hade bara buss- och Visakortet i fickan tillsammans med nycklarna och mobilen. Kommer fram rödkindad och full av energi inför storhandlandet. Det första jag får syn på är mig själv i en spegel, och upptäcker att de yrande snöflingorna har smetat ut mascaran över halva ansiktet. Inte konstigt att folk jag mött har sneglat lite förstulet på mig!
Nåväl. Jag plockar ihop chilisås, kokosmjölk, ris och en rad andra prylar och ger mig sen iväg till grilldisken för middagens huvudingrediens: den grillade kycklingen. Lite ängsligt, för ibland är de hela slut och man får plocka ihop en egen kyckling av ben, bröst och vingar. Smådelarna brukar vara lite torrare och dyrare blir det också. Men nej, det finns massor kvar, utmärkt. Jag ser redan fram emot att komma hem och plocka isär den och göra currygryta.
Jag har hunnit peka ut en trind pippi och den ukrainska damen har puttat ner den i en prydlig termopåse och bett om 84, 50 Kč, då jag ser skylten "Endast kontanter". Va? "Njet, inga kort, tyvärr." Att vi är i en dygnetruntöppen mega-Tesco i två plan och självservicekassor med kortterminaler i varenda buske spelar ingen roll. Vill du ha hel grillad kyckling måste du ha kontanter, bašta.
Det är bara att gå och betala för de varor jag har, trassla sig ombord på spårvagnen med kassarna, slaska hem, in med allt i kyl och frys, gå på toa och sen dra på sig kläderna igen för en ny vända. Med plånbok den här gången. Och det är inte alls lika frejdigt och uppfriskande att promenera omkring i snömodd för andra gången, och nu bara för att man måste.
Det blev currykyckling. Men ingen dammsugning.
Sunday 10 January 2010
Slirigt
Sen årsskiftet är inte längre fastighetsägarna ansvariga för snöröjningen på trottoaren framför respektive hus, utan ägaren av trottoaren, dvs oftast staden/kommunen. Denna ändring har fastighetsägarna raskt noterat, men inte staden. Stadsdelsnämnden eller vad tusan den kallas i Prag 10 verkar dessutom ha lånat ut sin eventuella snöröjning till London eller Spanien, för här lyser den med sin frånvaro. På trottoarerna plumsar fotgängarna genom halvmeterhöga snövallar och på gatorna slirar man fram över kullerstenarna med gråbrun modd upp till fotknölarna.
Men inget ont som inte har något gott med sig: jag har kommit fram till att båda mina par vinterstövlar läcker. Ny kunskap är ju alltid en positiv sak.
Saturday 2 January 2010
Kalla ankor
Ett paket torrfoder har också införskaffats. Det är dock inte vilket sketet torrfoder som helst, utan "My Cat. Med kyckling, anka, kalkon & tandvård." Precis som barnmat, dvs burkar innehållande en gråbrun sörja prydda med etiketter som utlovar "Slottsstek med potatis och babymorötter", kan producenterna av torrfoder lugnt räkna med att ingen ordinär konsument någonsin kan kontrollera innehållet. Exakt hur mycket anka ingår egentligen?
Ingrediensen tandvård är ju lite oväntad, men tydligen är bitarna preparerade på något sätt som gör att varje tugga rengör de ädla kattänderna från tandsten och andra orenheter. Kattmaten har uppenbarligen utvecklats en del sen vår förra katt Abel gick hädan 1991.