Jag, ett rikspucko

Som straff (utgår jag ifrån) för att jag raljerade över iPhone i förra inlägget blev jag av med min älskade röda mobil förra helgen. Eller "min" förresten - det var jobbets mobil, vilket inte gör det hela bättre. Röd var den i alla fall.

Jag får naturligtvis skylla mig själv, men kan ändå inte låta bli att vara ARG på folk som inte kan låta oskyldiga fina röda mobiler ligga kvar på restaurangborden där de glömts kvar, utan prompt måste NORPA dem! Arrrrrgh!

Bartendern på stället ifråga blev upprörd på ett rörande sätt när jag kom tillbaka dagen efter för att fråga om de händelsevis inte hittat den, vilket de naturligtvis inte hade gjort. "Tror Ni att någon har STULIT den? Här hos OSS?" Som om de enbart gästades av Frälsningsarmén eller flickscouter.

Det pinsamma är att mobilen inte ens var ett år gammal - i juni förra året knöck någon min förra bakom ryggen på mig när jag stod i ett informationsstånd på Metropole Zličín och propagerade för svenska barnsäkerhetsprodukter. Men då var jag åtminstone nykter.

En gång är ingen gång. Två gånger är Extremt Klantigt. (Fast jag är åtminstone inte ensam.)









Älskad - Saknad