Bira och brudar

Varje dag på väg till jobbet går jag förbi en butik som enligt skylten säljer "Danskläder". Då skulle man ju kunna tänka sig t ex jazzbyxor, små sportiga toppar i lycra och skor att kanske dansa flamenco i, med stadiga klackar och rejäla slejfar över vristen. Men icke. Eller jo, små toppar i lycra har de. Dessa är dock överströdda med opraktiska paljetter och små fjädrar, kombinerade med hotpants i guldlamé och lårhöga vita lackstövlar med platåsulor och femtoncentimetersklackar i plexiglas. Åtminstone i skyltfönstret - de kanske har jazzbyxor på lagret, vad vet jag.
Alla eventuellt kvarstående tvivel om vilken sorts dans det rör sig om undanröjdes dock strax före jul, då skyltdockorna kompletterats med matchande rosa handklovar.

Men behöver inte ha varit i Prag länge för att lägga märke till grupperna av brittiska grabbar som drar omkring i Gamla stan och på Vaclavplatsen. De är lätta att känna igen eftersom de oftast ser helt klonade ut allihopa: kortsnaggat hår med flyende hårfäste, jeans och kortärmad skjorta. Oftast inga ytterkläder, inte ens på vintern. (Detta är ytterligare ett faktum som stöder teorin att britter har en helt annan genuppsättning än kontinentaleuropén och antagligen härstammar från isbjörnarna, vilket gör att de klarar en barndom i kortbyxor och ett helt liv i dragiga hus utan fungerende centralvärme, men det hör inte hit.)

Dessa horder av män mellan 20 och 30 år från Birmingham, Manchester och Leeds kommer alltså till Prag för att fira svensexor, eftersom det ju finns ett så stort utbud här. För några år sen lär en researrangör i London ha marknadsfört Prag som "Europas Bangkok". Jättecharmigt. Även en dansk arrangör som jag glömt namnet på lockar svenska killgäng till Prag. På hemsidan gör man reklam för temakvällar som "Biff, Bärs och Bröst".
Där råder det i alla fall inget tvivel om vad det rör sig om.

Orkidéer i januari

Jag tar mig friheten att citera min favorit, Jan Berglin, denna vardagsmystikens främste uttolkare:

"Det är visserligen sant att orkidéer blommar ovanligt länge. Men de oblommar fan så mycket längre!"

Är Barack Obama tjeck?

Amerikas nye president har officiellt kenyansk far och mor från Kansas. Någonstans längre bakåt i släktträdet verkar det dock finnas tjeckiska rötter. Se bara vad DN citerar ur amerikansk press, angående presidentens förvaring av sin mobiltelefon:

"Then there is the fashion concern. Obama is known to sport his BlackBerry in a holster on his belt, which to many is the sartorial equivalent of wearing socks with sandals. Ridding the president of the phone could avoid legitimizing that look." DN 19 jan

Att bära sockor i sandaler, liksom att ha mobiltelefon, kniv och fickplunta i egna läderfodral i bältet, är som bekant ett typiskt tjeckiskt kännetecken. Manligt kännetecken, ska tilläggas.

Huruvida USA:a första dam bär lösnaglar med fransk manikyr och högklackade skor med prislappen kvar under sulan återstår att undersöka - måhända har både presidenten och hans hustru tjeckiskt påbrå, vem vet.

Geografi

I jobbet får jag då och då presentera Tjeckien för diverse grupper från Sverige. Senast fanns det ingen ström i konferenslokalens eluttag, min tjusiga PowerPointpresentation gick alltså inte att visa och jag var tvungen att improvisera. Publiken bestod av manliga golvförsäljare mellan 40 och 60 år, och eftersom det är föreläsarens gyllene regel No. 1 att anpassa nivån efter åhörarna, lät jag mig inspireras av omgivningen och började med en geografisk översikt.

"I väster ligger Tjeckiens tredje största stad, Plzen, som har gett pilsnern sitt namn. Här tillverkas bl.a. Pilsner Urquell och Gambrinus. En timmes bilfärd österut har vi huvudstaden Prag, med en befolkning som motsvarar Stockholms. I stadsdelen Smíchov bryggs sedan 1869 stadens stolthet Staropramen. 20 mil sydost om Prag har vi Brno, Tjeckiens näst största stad, med ungefär 400 000 invånare. Här tillverkar man det lite mindre kända, men på Systembolaget tillgängliga, Starobrno..."

Och så vidare. De var mycket nöjda.

Om man vill förenkla ovanstående modell kan man välja att dela upp landet i endast två delar: Böhmen i norr och Mähren i söder. I Böhmen dricker man öl, i Mähren vin. I Böhmen becherovka, i Mähren slivovice. I norr är man liksom tysk, protestantisk och ordning-och-reda, i söder mer ... ungersk, katolsk och dansant. Generellt, alltså.

I svenskan använder vi sen gammalt de tyska namnen på landsdelarna. De engelska, Bohemia and Moravia, är ju annars vackrare enligt mig. Till och med vackrare än de tjeckiska Čechy a Morava.

Mähren är i alla fall bättre än anglicismen Moravien, som mest låter som något ur Tintin. Jag läste om Det hemliga vapnet för hundrafemtielfte gången häromdan och njöt av koncentratet av klassiska östeuropastereotyper: skurkarna från Syldavien och Bordurien som ropar "Sztop!", poliser i smutsbruna uniformer, folk som heter Plekszy-Gladz och hela kittet. Blev alldeles nostalgisk och kände återigen det gamla stynget av habegär vid tanken på Lottapottas papperskasse full av Tintinalbum. Under andra halvan av 80-talet brukade vi hänga på hennes rum och nedsjunkna i soffan i timmar vältra oss i Tintin... Ack ja, den ungdomen.

Nu har vi kommit bort från geografin märker jag. Det brukar bli så - jag börjar i docerande ton med något specifikt ämne men flyter snart iväg i diverse reflektioner. Med lite god vilja kan det kallas stream of consciousness; i brist på sådan bara oförmåga att hålla sig till ämnet. Jag väljer att kalla det en unik stil, som passar utmärkt i den egotrippade bloggosfären:-)

Subversion och inversion

Det är fredag, Ctirad har namnsdag, dimman ligger tät över stan och det är på dagen 40 år sedan Jan Palach brände sig levande i protest mot Sovjets invasion i augusti -68. Minnesplaketten på Václavplatsen var i morse prydd med ljus och blommor, och ett högtidlighållande av årsdagen planeras någonstans (jag har inte hunnit läsa tidningarna idag).

Värre var det vid 20-årsjubiléet - i januari 1989 stod järnridån fortfarande kvar och för dem som då demonstrerade till Jan P:s minne innebar det slagsmål med kravallpolis och i flera fall fängelse. Nuvarande EU-minister Alexander Vondra, dåvarande dissident och undertecknare av Charta 77, var gäst på morgonnyheterna. Han menade att den demonstrationen ändå betydde en hel del för folks medvetande i Tjeckoslovakien, och att den var en av flera små tuvor som i november -89 till slut välte det kommunistiska lasset.

Från subversiv verksamhet över till fenomenet med Prags dimmiga vinterdagar. När kall luft möter varm bildas imma, det kan vilken duschfantast som helst konstatera. Meteorologiskt kallas detta inversion (inverze på tjeckiska). När den kalla markluften i dalen där Prag ligger möter den varmare luften uppe i bergen, bildas ett lock av moln som lägger sig över stan och håller solen ute och smogen inne. Jättemysigt. Förekommer även flitigt i San Francisco och Göteborg.

Inverze har vi nu alltså kunnat njuta av här sen jag kom tillbaka den 4 januari, med några korta undantagssolglimtar för att bekräfta regeln. Efter 14 dagars strålande sol och gnistrande snö (nåja, rimfrost) i Sverige känns det surt. Till råga på allt har jag blivit förkyld också. Funderar nästan på att dra igång en protestdemonstration.

Rondellhund - bah!

Apropå det senaste inlägget måste jag bara fortsätta med ett till om David Černý. EU-kartan är nämligen bara hans senaste bidrag till konsthistorien. Tidigare bedrifter innefattar t ex:

• en gammal sovjetisk stridsvagn (uppställd på "De sovjetiska tankförarnas torg", sedermera omdöpt), som en morgon var målad tuggummirosa
• dinosaurieägg i frigolit, utplacerade lite varstans på stan sommaren 2001
• en parodi/pastisch/whatever på den kända ryttarstatyn högst upp på Václavplatsen - en häst som hänger uppochner i en inomhusgalleria med S:t Václav sittande på magen (måste ses)
• svarta bebisar som kryper på TV-tornet i Žižkov (min personliga favorit)

Där ligger de svenska rondellhundarna i lä.

Nu är bulgarerna arga igen

Det är intressant med konst. Speciellt om David Černý står bakom den.

I dagens DN står att läsa om den senaste EU-incidenten: Tjeckiens bidrag till utsmyckningen av högkvarteret i Bryssel, en karta över unionen där de enskilda länderna utmärkts med sina, enligt Černý, typiska kännetecken eller nationella särdrag. Frankrike är en enda stor strejk, Sverige kan sammanfattas som JAS Gripen i en IKEAkartong och det insulära Storbritannien är inte med alls (det tyckte jag var det roligaste...) Bulgarien är avbildat med en s.k. orientalisk toalett, dvs ett hål i golvet med två fotplattor på var sida.

Det var väl lite elakt kanske. Och definitivt inte lika fyndigt som flera av de andra. Men man misstänker att problemet egentligen inte ligger där, utan i att det inte var första gången. För ett par år sen lär Bulgariens ambassadör i Tjeckien ha protesterat mot funkbandet J.A.R.:s låt Bulhaři, där bulgarer framställs som gangsters...

Man måste i alla fall säga att premiärminister Topolánek under sina första två veckor som EU-ordförande verkligen lyckats sätta Tjeckien på kartan. Bokstavligen.

Första måndagen efter helgerna

Så var man tillbaka igen. I Tjeckien är Trettondagen ingen röd dag, så alla som inte jobbade redan under mellandagarna börjar idag, fullmatade med karp, potatissallad och små, översöta julkakor. (Inga skinkor eller lutfiskar här alltså.)

Klockan tre började första-dan-på-jobbet-efter-lovet-huvudvärken dunka i tinningarna. Händer varje gång jag har varit ledig mer än en vecka i sträck. Det är märkligt - fast på något sätt sunt - hur fort kroppen vänjer sig vid att INTE jobba... Höll ut till halv fyra och packade sen ihop för att "jobba hemifrån". No nazdar, som man säger här. Betyder ordagrant "ja hejsan" och motsvarar ungefär "visst, säkert", sagt med ironiskt tonfall.

Jag gick hem och startade en blogg istället för att jobba.

Men - det är ju faktiskt första dagen tillbaka efter julhelgen. Då får man.