Bira och brudar

Varje dag på väg till jobbet går jag förbi en butik som enligt skylten säljer "Danskläder". Då skulle man ju kunna tänka sig t ex jazzbyxor, små sportiga toppar i lycra och skor att kanske dansa flamenco i, med stadiga klackar och rejäla slejfar över vristen. Men icke. Eller jo, små toppar i lycra har de. Dessa är dock överströdda med opraktiska paljetter och små fjädrar, kombinerade med hotpants i guldlamé och lårhöga vita lackstövlar med platåsulor och femtoncentimetersklackar i plexiglas. Åtminstone i skyltfönstret - de kanske har jazzbyxor på lagret, vad vet jag.
Alla eventuellt kvarstående tvivel om vilken sorts dans det rör sig om undanröjdes dock strax före jul, då skyltdockorna kompletterats med matchande rosa handklovar.

Men behöver inte ha varit i Prag länge för att lägga märke till grupperna av brittiska grabbar som drar omkring i Gamla stan och på Vaclavplatsen. De är lätta att känna igen eftersom de oftast ser helt klonade ut allihopa: kortsnaggat hår med flyende hårfäste, jeans och kortärmad skjorta. Oftast inga ytterkläder, inte ens på vintern. (Detta är ytterligare ett faktum som stöder teorin att britter har en helt annan genuppsättning än kontinentaleuropén och antagligen härstammar från isbjörnarna, vilket gör att de klarar en barndom i kortbyxor och ett helt liv i dragiga hus utan fungerende centralvärme, men det hör inte hit.)

Dessa horder av män mellan 20 och 30 år från Birmingham, Manchester och Leeds kommer alltså till Prag för att fira svensexor, eftersom det ju finns ett så stort utbud här. För några år sen lär en researrangör i London ha marknadsfört Prag som "Europas Bangkok". Jättecharmigt. Även en dansk arrangör som jag glömt namnet på lockar svenska killgäng till Prag. På hemsidan gör man reklam för temakvällar som "Biff, Bärs och Bröst".
Där råder det i alla fall inget tvivel om vad det rör sig om.