Honza, Honza, Honza och Jirka

Ovanstående är inte den tjeckiska motsvarigheten till Ole dole doff, utan en kvalificerad gissning av vad en valfri grupp genomsnittliga tjeckiska män skulle svara om någon frågade vad de hette i förnamn. Honza och Jirka är de vedertagna smeknamnen för Jan respektive Jiří (den tjeckiska varianten av George) och utgör tillsammans med Tomáš, Petr, Martin och ett par till de vanligaste förnamnen för män. För kvinnor ligger Marie, Eva och Jana i topp, med Petra på tionde plats.
Det blir nästan fånigt enahanda ibland - en tredjedel av alla tjecker bär något av de 17 populäraste namnen. Dessutom har de allra flesta, enligt en lag som gällde fram till 2001, bara ett förnamn, inte två eller tre som är vanligt i Sverige till exempel. Verkar lite tråkigt, tycker jag, som har tre förnamn själv:-) Eftersom tjeckerna firar namnsdagar väldigt seriöst tycker man att seden med fler förnamn borde kunna bli en stor framgång.

I Sverige kan man ju också se ganska tydliga generationsskillnader i vad folk heter, men detta är alltså inte så tydligt här, utan tjeckerna är väldigt konservativa när de ger sina barn namn. Förr berodde det naturligtvis på att man helt enkelt knappt fick ha namn som inte fanns i kalendern (som, just det, uppdaterades någon gång runt 1900), men än idag är det enligt uppgift någon äldre dam på namnmyndigheten i Brno som måste godkänna alla namn som inte är klassiskt tjeckiska. En bekant fick kämpa för att få ge sin dotter andranamnet India - först efter att damen forskat och kommit fram till att en karaktär i "Borta med vinden" heter India (och därmed kan det ju anses som etablerat, eller hur) gick det igenom. Svenska Patent- och Registreringsverket, som ju trots allt godkänt namn som Tussilago, Neoh och Pepsi, utgör alltså ett under av liberal och kreativ skaparanda i jämförelse.

För några veckor sedan rapporterade Tjeckiska nyhetsbyrån CTK att majoriteten av Tjeckiens många vietnamesiska invandrare inte har något emot tjeckiska smeknamn. Detta kan jag förstå - det måste vara ganska jobbigt att ständigt vara tvungen att upprepa vad man heter. (Det finns t.o.m. en FB-grupp för dem med det problemet.)

Lokala smeknamn kan dock prackas på en när man minst anar det. När jag läste tjeckiska 2003 hade vi en lärare som regelmässigt "döpte om" folk som enligt henne hade ovanliga namn. Eftersom vi uteslutande var utlänningar i klassen blev det ganska många. Stackars Anton från Ryssland, till exampel:
- Jaha, du heter Anton - det blir Antonín på tjeckiska, och alla Antonín kallas Tonda så här i klassen får du heta Tonda!
Anton ville INTE kallas Tonda, men hon hörde inte på det örat.

Vi hade även ett par vietnamesiska tjejer som frivilligt tagit tjeckiska namn. Den ena kallade sig Tereza, vilket är helt normalt, men den andra hade gjort det svårare för sig och valt Sněženka (snödroppe). Det lät ju gulligt och det är möjligt att hennes riktiga namn betydde just Snödroppe på vietnamesiska, men förutom att detta namn aldrig skulle haft en chans att passera damen i Brno var det svårt att både uttala och komma ihåg för många i klassen - man talar sällan om vårblommor på den språknivå som vi var på. Sněženka döptes istället raskt om till det det mer vardagliga Sušenka - "Kexet".

Tjeckiska efternamn är ett kapitel för sig och förtjänar en alldeles egen post. Någon annan gång kanske.