- Den urgamla varianten, där gatstenarna faktiskt är STENAR, med uppemot en handsbredd emellan - otroligt opraktiska, men som verkligen får en att känna historiens vingslag. Här har folk gått och kört oxkärra och släpat sig fram i århundraden.
- Den dekorativa varianten, med klotrunda stenar lagda i fantasifulla mönster och fullkomligt omöjliga att gå på. Förekommer tackochlov sällan.
- Det vanligaste på trottoarer: kuber av skiffer eller liknande blank sten, som i miljarders miljarder utgör stenläggningen främst i Gamla stan, Nya stan, Vinohrady och Malá strana.
Hur den genomsnittliga tjeckiskan på sina skyhöga klackar klarar att ta sig fram över dessa pittoreska dödsfällor kan man fråga sig. Jag frågade en god vän för ett par år sen.
"Det kan de inte", sa hon. "De kvinnor du ser är inte tjeckiskor. De är ryskor allihopa!"
Jag vet inte riktigt om jag tror på det. Men faktum är att man grovt räknat kan dela upp Prags kvinnliga befolkning i två grupper: den sportiga, med vindtygsjacka, ryggsäck och förståndiga skor, och den piffiga, med lurvig kappa, lösnaglar och stilettklackar.
Och alla hasar de fram över katthuvudena, med växlande framgång.
No comments:
Post a Comment