Blott Sverige svenska blanketter har

Detta är sedan tre veckor tillbaka inte längre en svensk penna i Prag, utan en svensk penna hemflyttad till Sverige. Bloggen får dock fortsätta heta som den gör tills jag hittat på något bättre.

M. och jag har alltså flyttat till Sverige, med allt vad det innebär. Jag hade nästan glömt hur det var, men nu minns jag. Ordning och reda, Storebror ser dig. Jag har fått mer post de senaste veckorna än under mina sex år i Prag tillsammans, tror jag. Brevskörden - bara fönsterkuvert - är resultatet av diverse besök på så skilda institutioner som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Expert och The Phone House, för att nämna några.

Jag har också fyllt i fler blanketter än någonsin förut, vilket efter en vistelse i byråkratins Mecca är en viss bedrift. Startar man upp ett nytt liv i Sverige tillsammans med en utländsk partner, och dessutom är arbetslös, bör man t ex fylla i följande papper:

Anmälan till Arbetsförmedlingen
Anmälan till a-kassa
Ansökan om svenskt personnummer för EU-medborgare
Ansökan om a-kassedispens för deltidsstudier (jag är fräck nog att vilja kompetensutveckla mig nu när jag ändå inte har något jobb)
Avtal om mobilabonnemang
Avtal om mobilförsäkring
Avtal för internetabonnemang

(Samtliga börjar på A dessutom, mystiskt. Ligger det månne en dold agenda bakom?)

Att byråkratins kvarnar dock mal aningen fortare i Sverige än i Tjeckien är tydligt. Bara några dagar efter att M. ansökt om svenskt personnummer damp det ned ett besked om att Tele2 begärt kreditupplysning om mig (helt i sin ordning, de vill förstås försäkra sig om att jag kan betala deras fakturor). Kreditupplysningen upplyste emellertid inte bara om min finansiella status, utan även om civilstånd. "Gift 2008-08-08 med M.N., personnummer xxxx..." Det var ju bra att Tele2 fick besked om M:s nya personnummer innan han hunnit få det själv, men man känner sig onekligen lite påpassad...

Å andra sidan LER de anställda på ovan nämnda myndigheter när man kommer dit, och oftast behöver man inte ens gå dit personligen utan kan sköta sina ärenden via telefon eller internet. Utan miljoner stämplar, ändlösa köer och genomsura kärringar bakom varenda disk. DET har jag längat efter länge.

Spritt språngande

Ett av de tre nya regeringspartierna, Věci veřejné (Offentliga affärer), har tryckt upp en kalender för 2011 där partiets kvinnliga parlamentsledamöter poserar mer eller mindre lättklädda. Enligt Marketa Reedová, borgmästarkandidat och Fröken Oktober, vill de med detta visa att "vi är kvinnor som inte är rädda för att vara sexiga".

Valen i maj resulterade i ovanligt många kvinnliga parlamentsledamöter. Damerna i premiärministerns parti ODS, t.ex., kallar sig den "Blonda koalitionen", vilket pressen naturligtvis älskar. Vid parlamentets öppnande paraderade en lång rad skräddarsydda dräkter, stilettklackar och långa naglar förbi kamerorna.

Tyvärr borde de kanske i första hand ha ägnat sig åt lobbying i de egna leden. Premiärminister Petr Nečas 14 man starka nya regering innehåller nämligen - just det - bara män.


Kateřina Klasnová, vice talman
(Copyright Věci veřejné)

Välj inte dom, välj oss

För ganska exakt en månad sen var det parlamentsval i Tjeckien, och imorgon ska den nya regeringen presenteras. Vän av ordning kan tycka att det är ganska lång tid för regeringsbildning, men kom då ihåg hur det gick till förra gången.

De flesta andra demokratier har liksom redan från början kört med ojämnt antal platser i parlamentet, men i Tjeckiens sněmovna finns det 200 platser. Vid valen 2006 blev det exakt jämnt mellan blocken, och eftersom inget parti hade egen majoritet och ingen ville bilda koalition med kommunisterna, krävdes månader av politisk kohandel, intriger och mutförsök innan Mirek Topolánek till slut, efter ett halvår, kunde presentera sin höger-mitt-koalition. (Det var f.ö. den regeringen som fälldes genom ett misstroendevotum mitt under Tjeckiens EU-ordförandeskap våren 2009, men det utgör en alldeles egen politisk praktvurpa och hör inte hit.)

För övrigt häpnade man som svensk statsvetare över kampanjen som föregick valet. ODS (motsvarande Moderaterna) huvudsakliga budskap till väljarna var att de i alla fall INTE skulle rösta på Socialdemokraternas ledare Jiří Paroubek. Helst inte på Socialdemokraterna alls förstås, men framför allt inte på Paroubek. Enorma reklamtavlor (se bild ovan) visade ODS-ledaren Petr Nečas, rosenkindad och leende, bredvid en sällsynt osmickrande bild av Paroubek med texten "Er röst avgör!"

Socialdemokraterna å sin sida hamrade mest in budskapet om hur mycket folk skulle få betala om de röstade på högerblocket: skolavgifter, patientavgifter, tandvård, osv. (För ett par år sedan infördes en avgift på 30 CZK, ca 12 SEK, för läkarbesök som tidigare varit gratis. Tjeckerna, som var vana att kunna springa till doktorn stup i kvarten och hade högst sjukfrånvaro i hela EU, grumsade en hel del förstås.)
Paj- och smutskastning var alltså bara förnamnet på den här valkampanjen och åtminstone jag tröttnade tämligen snart och tyckte det var rätt skönt när det hela var över.

Vasa? Själva valresultatet? Det kan man läsa om här.



ODS tackar invånarna i Prag 2 för stödet

Raindrops keep falling on my head

En av de många aktiviteter som jag ägnar mig åt nuförtiden istället för att blogga är fönstertittning light. I mitt fall innebär det att jag sneglar in genom fönster när jag är ute och går för att se hur folk har det. Eftersom 99% av alla tjeckiska privatfönster är försedda med vita tyllgardiner finns inte så mycket att se, men ibland kan man åtminstone få en skymt av något snillrikt byggt loft eller en rolig lampa.

En kategori fönster som dock saknar tyllgardiner är klassrumsfönster. De brukar istället vara försedda med elevernas konstnärliga alster, med motiv varierande efter årstiden - i oktober höstlöv, i december snöstjärnor, i mars vårblommor och så vidare.

Årets bedrövliga vårväder (i alla fall fram till för ca tre dagar sedan) illustreras mycket träffande i fönstren tillhörande grundskolan på Sázavská i Vinohrady: de var i månadsskiftet maj/juni fullklistrade med färgglada teckningar av - just det - paraplyer.

Plural, för helvete, plural!

eller En grammatiknörds våndor

Inser att det förflutit närmare en månad sedan förra inlägget - skäms på mig. Orsaken är väl delvis en viss förstämning efter mobilbortslarvandet, men mest att det varit mycket på jobbet.

En av mina arbetsuppgifter är att vara kontorets korrekturläsare. Det mesta som produceras på svenska och engelska och som ska skickas ut eller publiceras eller är viktigt på något annat sätt passerar mina argusögon. Speciellt dagarna innan den 25:e varje månad är det vanligtvis en handfull rapporter som ska gås igenom innan de skickas till Stockholm - i synnerhet om de är producerade av ett par av mina kollegor, vars skrivna engelska inte är den bästa. Vanligtvis går jag bara igenom dem och rättar felen utan större åthävor, men häromveckan fick jag nog.

Min (i övrigt förträfflige) kollega J. hade redan på flera sidor konsekvent använt verb i singular där det skulle vara plural och tvärtom, och någonstans i mitten kom den monstruösa formuleringen "Prague has lot of international clothes chains for mans and womans...". Det var droppen.
- J., för i helvete skärp dig! Det här ska du kunna! Nästa lektion ska ni banne mig gå igenom pluralformer, det ska jag se till!

Till saken hör nämligen att min käre make undervisar J. i engelska, på chefens begäran. Efter något år av veckovisa lektioner hävdade J. att det räckte bra med en lektion varannan vecka, men frågan är om han inte kommer att få lov att ompröva det beslutet.

J. är dock långt ifrån ensam om att ha lite svårt med engelskan. Få tjecker över 35 har haft någon vettig engelskundervisning i skolan, om alls. Detta gör att engelsklektioner för vuxna är en jättebusiness, speciellt i Prag där många internationella företag har sina kontor, och det är mycket vanligt att språklektioner ingår i de anställdas löneförmåner. M. kuskar mellan olika kontor över hela stan varje dag men trivs bra med det - han skulle antagligen bli tokig om han vore tvungen att sitta framför en skärm hela dan. Och jämfört med många andra av hans elever är förstås J:s engelska väldigt bra...

M. lär ha jobb ett bra tag framöver... (Tack CW för bilden!)

Jag, ett rikspucko

Som straff (utgår jag ifrån) för att jag raljerade över iPhone i förra inlägget blev jag av med min älskade röda mobil förra helgen. Eller "min" förresten - det var jobbets mobil, vilket inte gör det hela bättre. Röd var den i alla fall.

Jag får naturligtvis skylla mig själv, men kan ändå inte låta bli att vara ARG på folk som inte kan låta oskyldiga fina röda mobiler ligga kvar på restaurangborden där de glömts kvar, utan prompt måste NORPA dem! Arrrrrgh!

Bartendern på stället ifråga blev upprörd på ett rörande sätt när jag kom tillbaka dagen efter för att fråga om de händelsevis inte hittat den, vilket de naturligtvis inte hade gjort. "Tror Ni att någon har STULIT den? Här hos OSS?" Som om de enbart gästades av Frälsningsarmén eller flickscouter.

Det pinsamma är att mobilen inte ens var ett år gammal - i juni förra året knöck någon min förra bakom ryggen på mig när jag stod i ett informationsstånd på Metropole Zličín och propagerade för svenska barnsäkerhetsprodukter. Men då var jag åtminstone nykter.

En gång är ingen gång. Två gånger är Extremt Klantigt. (Fast jag är åtminstone inte ensam.)









Älskad - Saknad

Aj fån, therefore I am

För några veckor sedan kunde man läsa i tidningen om en kvinna i Storbritannien som "Blev gravid med hjälp av sin mobil". Bakom denna fantasieggande rubrik låg en medioker story om ett par som efter två års fruktlösa försök att bli med barn kommit på den revolutionerande idén att använda en ägglossningskalender. En sådan app kunde nämligan laddas ner i kvinnans nya iPhone.
"Fertila dagar? Aj fan, det hade vi inte tänkt på."

Jag har taktfullt låtit bli att berätta denna anekdot för M., eftersom han är så iPhone-frälst som bara en person utan iPhone kan bli. Jag är rädd att jag ska börja flabba på ett rått och respektlöst sätt, vilket jag för allt smör i Småland inte vill utsätta min lagvigde för. Även om jag ibland tycker att han tittar ömmare på sin Mac än på mig, och lite alltför ofta och entusiastiskt redogör för iPhones "bump"-app.

Men efter att både hemma och i media ha tvingats lyssna på ändlösa utläggningar om iPhone, iPod, iBook och iPad triggas trots allt fantasin igång. Vad blir det härnäst? Låtsaskompisen iPal? Rökavvänjningsappen iFag? Eller varför inte Apples upphottade version av det gamla hederliga plastlakanet - sängvätarvarnaren iPee?

Steve Jobs, vi väntar spänt. The sky is the limit.

Bild från RetroBrick.com